Personligt

10 år som bloggare

22 april 2015

Det slog mig häromdagen att jag i år faktiskt har bloggat i 10 år. 10 år! Även om det inte är så ofta nu för tiden av olika anledningar. I alla fall inte här.

Hur började jag en gång i tiden då? Ja, egentligen tjuvstartade jag 2004 då jag designade och brorsan byggde en hemsida till mig (i Dreamveawer! Nostalgin!) inför mina utlandsstudier efter årsskiftet 2005. Där lade jag upp bilder och skrev inlägg om mitt liv i Moscow, Idaho, USA som vänner, familj och lärare från min utbildning kunde följa. Min lärare i informationsdesign, Frank Cronck, tipsade mig om det här nya ”blog” ”a web log” och att det fanns färdiga verktyg för det.

Jag reggade en blogg för att skriva på engelska i för att upprätthålla mitt språk, men efter ett tag tyckte jag att det var roligare att skriva på svenska. Då reggade jag en till, och skrev helt anonymt. Det blev som en underbar ventil där jag kunde skriva om allt möjligt. Via bloggen fick jag regelbundna läsare, vars bloggar jag började följa, och vänskaper utvecklades i kommentarsfälten. Jag gick på bloggträffar och bloggmiddagar, och blev allt mindre anonym.

Vilken värme jag minns de bloggträffarna med! Det var så häftigt att vara i ett sammanhang med människor vars enda gemensamma nämnare var att blogga: inget annat var likt. Åldrar, kön, jobb, intressen, nationaliteter, geografiskt spridda, olika bakgrunder. Ja, allt! Så berikande. Och alla var genuint intresserade av varandra. Det var häftigt! En del är fortfarande vänner idag.

En jättetråkig händelse (som jag skrivit om här i en större sammanfattning om mitt bloggande), gjorde att jag blev o-anonym och ändrade mitt skrivande en del. En nyttig erfarenhet, även om jag aldrig skrivit sådant på nätet som jag inte kunnat stå för. 2009 skaffade jag min egen domän och här har jag bloggat sen dess. 500 inlägg. Jag har fått rätt många propåer om reklam och samarbeten, men aldrig tackat ja. De få grejer som jag har postat i samarbete med andra har jag varit genuint intresserad av och förklarat i inlägget.

Om jag ska reflektera över resan så handlar det allt mer om att dela med mig av kunskap, bra tips och åsikter, än om att få uttrycka min person. I och med att jag fick barn har jag känt allt mindre behov av det förstnämnda heller. Kanske är det här jag sätter stopp? Eller så är det inte det. Jag lämnar det helt öppet.

PS. Det är snarast så att jag bildbloggar numera, på instagram.

PS 2. Bilden? Ja, den föreställer en bloggservett, från en bloggträff där deltagarna skriver ner sina bloggadresser. Min gamla adress finns med på den servetten. :) Bilden är lånad från Översättarhelena.

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

Inga kommentarer

Skriv en kommentar