Diabetes

Att ha diabetes i värmebölja

13 juli 2010

är inte alldeles enkelt. Av tre anledningar.

  1. Du blir mer insulinkänslig, och får ökad förbränning. Är du välinställd med bra, låga värden, har du mycket högre risk för känningar när det blir riktig värmebölja eller du är utomlands i varmare klimat.
  2. Risken för uttorkning blir högre, viktigt att dricka mycket och säkerställa vätskebalansen. Kanske till och med med vätskeersättning.
  3. Insulin är temperaturkänsligt. Det förvaras i kylen men får absolut inte frysa, men inte bli för varmt heller. Det blir verkningslöst om det är utsatt för för låga eller för höga temperaturer.

Det sistnämnda tror jag hände mig igår. När jag fortfarande hade pennbehandling (insulinpenna, dvs spruta) så kunde jag förvara pennorna i en termos som jag sköljt med kallt vatten för att hålla en låg temperatur, när det var extra varmt. Självklart klarar det insulin man använder dagligdags av vanlig rumstemperatur, men det förråd man har hemma ligger i kylen (även på apoteket).

Men pumpen hänger ju liksom där den hänger, ofta dessutom rätt nära kroppen som alstrar ännu mer värme. Dessutom måste jag skydda den genomskinliga slangen mellan pumpen och infusionssetet från solljus, då även det förstör insulinet.

Just nu har jag satt infusionssetet på ena skinkan, för att kunna ha pumpen i bikinibyxan när jag vill sola. Där trasslar jag ner slangen också. Men igår märkte jag att insulinet inte gav tillräcklig effekt, och att jag inte svarade som jag borde

Effekten av insulinet är dessutom väldigt oförutsägbar, så jag har pendlat mellan 24 och 2 i blodsocker. Så höga värden innebär ketoner i kroppen, och då ska man inte träna, så jag fick ställa in min älskade zumba. Det gör mig väldigt irriterad, ovanpå att jag inte mår direkt bra på de värdena.

Dessutom gör ett sånt pendlande i blodsocker att kroppens signaler inte funkar riktigt. Normalt känner jag i kroppen när jag ligger runt 15 i blodsocker, och samma om jag ligger bra. Över 20 brukar gå fort att känna igen. Det är obehagligt att inte känna igen sin egen kropps signaler. Självklart mäter jag istället blodsockret ännu oftare, men här pratar jag den emotionella sidan av att ha diabetes.

Jag blir också irriterad och lite stressad över när mina kunskaper och min strategi inte riktigt räcker till för att jag ska ha kontroll. Känslan av kontroll är otroligt viktig. Och det är klart att stress med hormonpåslag inte bidrar till att ta ner blodsockret.

Vad man gör när man märker att det inte funkar? Man sätter nytt infusionsset (för att undvika att själva stickstället också blivit insulinresistent), laddar nytt insulin från kylen, ger en rätt hög dos insulin för att komma ner i blodsocker. Ju högre blodsocker man har, desto mer insulinresistent är man och kräver därför mer insulin för att sänka blodsockret, än vad man behöver om man har exempelvis 8 mmol. Sen testar, testar, testar och väntar man. Insulinet i pumpen är snabbverkande och effekten bör ha klingat av inom 2 timmar. Har man inte märkt av effekt redan innan det tar man en engångsspruta och injicerar insulin för att undvika ketoacidos.

Uppdatering: fick fint tips av Vicki Qvarnström om Frio, ett fodral med kylgel, att förvara pumpen i. 10 minuter i kallt vatten för fodralet och sen kyler det länge. Ska jag absolut titta närmre på!

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

Inga kommentarer

Skriv en kommentar