Odlingslotten

Att njuta av kolonilotten

19 maj 2019

Det här året har jag gått deltid på en stressrehabilitering, i gruppform. Jag blev ganska vidbränd förra året av olika anledningar och strax före jul drog jag i handbromsen när det inte verkade gå åt rätt håll. Fick fin och snabb hjälp av primärvården, med förstående och stöttande arbetsgivare, och nu närmar sig slutet på den här fantastiska och faktiskt livsviktiga resan med rehaben.

Det har varit upp och ner men otroligt lärorikt. Och jag märker att jag förändrats. På många plan men ett är att jag är njuter av min kolonilott, på ett nytt sätt. Jag har drömmar men de är inget måste, jag accepterar och gläds åt det jag gör, stort som smått. Blir det pannkaka med något, eller allt, är det okej. Det är inte en prestation eller en tävling. Jag njuter när jag är där. Jag tar pauser. Jag tycker om att tänka på lotten och mina odlingar.

Så. Himla. Skönt.

Och så oändligt mycket roligare! Både rent fysiskt, men också mentalt, för att jag är där och njuter av görandet när jag är där. Inte framme i nästa steg redan.

Bilden överst i inlägget är just från en paus, när jag suttit och bara tagit in omgivningen och andats och njutits. Den där stora högen med grenar och kvistar är kvar efter städdagen på kolonin när det rensades. Och då, då fick jag min idé. Jag har tidigare bundit ihop tripoder för luktärtor och bönor. Men, jag förstärkte dem med slanor från den där högen!

Hur fint kommer inte det bli då, om bönorna tar sig och växer upp på dem? Sådde både bönor och en låg luktärt runt dem. Det syns nog inte på bilden, men det är hampasnöre runt och mellan så bönor och ärtor har något att klänga i. De avskurna pet-flaskorna blir som ett litet drivhus för bönorna som gärna vill gro lite varmare.

Många perennfrön …

Och så har jag kommit på hur jag ska göra med alla fröer till perenner som jag samlat på mig. Jag sår dem i överblivna planteringskrukor i landet på bilden så får de gro och ta sig, för att till hösten eller nästa vår få sin ”riktiga” plats. Som jag inte vet riktigt var än, men jag har en tanke om att på en lite lägre plats som gärna svämmar över på vintern bygga en rabatt som en högbädd med träramar. Ska bara fundera ut hur de där träramarna ska byggas och med vad, så det blir återbruk och billigt.

På bilden syns fyra krukor med stockros som jag sått. Jag tar några vartefter, har solhattar, löjtnantshjärta, olika stäppsalvior, vit blåklocka, riddarsporre, bolltistel och säkerligen fler som jag glömt. Det är många fåglar som passar på att äta groddar, men har jag tur är det några som överlever ändå när jag sår så många. Kanske försöker jag täcka dem lite i början med fiberduk.

Täckodla?

Jag har också insett att jag inte är så bra på att gödsla. Jag har ju lite bokashi och två lådor och spritt ut lite kogödsel från påse. Men med lerjorden skulle det behövas lite mer mull. För att inte tala om att hålla fukten bättre om sommaren blir torr, och kanske mota ner lite ogräs.

Så trots snigelrisk tänker jag försöka börja täckodla.Första odlingssängen blir den med rabarber och jordgubbar, där jag även sått luktärtor, bondbönor och brysselkål. Allt på friland så om något ens tar sig blir jag glad.

Jag samlade ihop gräsklipp från allmänningen intill lotten. Sen beskar jag mina rosenkvitten och räfsade ut allt som växt under. Från slanorna drog jag loss lövmassan. Det kom ju med lite pinnar och jox. Jag brukar lägga uppdraget ogräs för att torka på gräset, så det kommer jag också att använda, plus mitt eget gräsklipp.

Vi får se hur det går!

Jag ska knipsa av den där rabarberblomman när den kommit lite högre upp …

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

Inga kommentarer

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.