Idag hade jag på mig en skjortklänning som har den otrevliga vanan att knäppa upp de översta knapparna helt av sig själv. Nu är den inte förfärligt urringad, så det blev inga pinsamma situationer. Men jag kom att tänka på en annan gång …
Det var sommar, jag hade en kortärmad blus på mig och körde till ikea efter jobbet. Väl där så gick jag emot den skyltade färdriktningen i möbelutställningen, för det var närmaste vägen till det jag skulle ha.
Varenda människa jag mötte tittade uppmärksamt på mig, och till slut kände jag att jag blev lite irriterad. Jag menar, så himla konstigt och farligt är det väl inte att gå åt fel håll i varuhuset?
När jag väl tagit mig varvet runt och var på väg ner mot kassorna råkade jag få syn på mig själv i en spegel. Då förstod jag varför alla tittat. Säkerhetsbältet hade lyckats skava upp knapparna i blusen så att jag hade gått ikea runt med hela behån fullt synlig. Två kupor. Och en liten bit av magen.
Hum.
Det är en typisk, vad vi i familjen kallar för, Carnebroare.
Haha! Jag tänkte på det här Seinfeldavsnittet! http://www.imdb.com/title/tt0697666/
Haha! Tur att det inte finns så många bilar inne på ikea. ;)
:D Den har jag sluppit, alternativt har jag förträngt det. Däremot minns jag när jag träffade ett gäng helt nya människor (äldre, tämligen strikta) i trädgårdsföreningen. Vi gick runt i en timme. När vi skiljdes åt lutade den ena sig fram till mig och sa ”du vet att du har gylfen öppen”.