Idag, på den tionde löpningen i min löparutmaning, sprang jag 1 kilometer. Det är första gången någonsin i mitt liv som jag har sprungit 1 kilometer (om man bortser från en orienteringstävling i skolan i högstadiet).
Jag känner mig glad och stolt! 1 kilometer liksom. 1 000 meter. Det är ju coolt! Nu siktar jag på 1,5 kilometer som nästa milstolpe (höhö).
Såhär glad är jag idag:
Kanonbra ju! 1,5 km kommer säkert att passeras efter kortare tid än du behövde för att nå 1 km! Å sen blir det bara roligare!!
Det hoppas jag på, men jag stressar inte med sträckorna. :)
Borde inte en milstolpe rimligtvis sättas vid en mil? Jag bara undrar alltså.
Tycker du är skitduktig som sprungit så långt. Jag hade inte klarat det vet jag, men det beror på pissiga knän och en lätt övervikt, vilket gör det ännu tuffare för knäna.
Jag börjar dock bli en jäkel på crosstrainer nu och speciellt ”indoor walking”, som jag definitivt kan rekommendera andra. Prova om du inte har gjort det. Det är en lindrigare (och roligare) form av löpning. :-)
Kör på så det ryker!