Internet

Det här med kedjebrev på Facebook och bröstcancer

07 september 2012

Imorse fick jag ett meddelande på Facebook som löd såhär:

Utan att svara på detta meddelande, gör ett hjärta i din egen profil, utan kommentar. Endast ett hjärta. Skicka sedan detta meddelande vidare till dina väninnor , inga av manligt kön. Därefter placera ett hjärta i profilen av den som skickat detta meddelande. Om någon frågar varför du har massa hjärtan i din profil, svara inte. Detta är endast för tjejer eftersom det ännu en gång är dags för den årliga veckan av undersökning av bröstcancer. Ett litet tecken av solidaritet mellan oss tjejer. Ett hjärta gör du genom att skriva tecknet< direkt följt av siffran 3.

Jag kände att något brann av i huvudet. Det var flera delar i det. Dels att skicka kedjebrev (hej 80-talet!), dels att ta bröstcancer och hitta på nåt mumbojumbo om en årlig undersökningsvecka. Man bör känna igenom sin bröst en gång i månaden, och gå på mammografi när man blir kallad. Mammografier genomförs hela året.

Och så idiotin i hela upplägget. Ett hjärta? För att det säger vad? Som dessutom ska hemlighållas för alla män (hej mellanstadiefasoner!) med argumentet kvinnosolidaritet. Som om inte kvinnossolidaritet är mycket större och viktigare än att tramsas bort på det här sättet.

Vill du verkligen bekämpa bröstcancer och göra något på Facebook?

Använd Klämdagen för att bli påmind om när det är dags att undersöka brösten och förebygg bröstcancerDå tycker jag att du antingen kan sprida det här blogginlägget eller sprida länken till Breastfriends sida om Klämdag. Det är en smart tjänst som Roche står bakom, där alla medel går till Bröstcancerföreningens Riksorganisation (BRO) som ger stöd och kontaktpersoner till de som drabbas av bröstcancer, och stöder forskningen.

Att använda Klämdagstjänsten innebär att du antingen via Facebook eller sms kan få en påminnelse en gång i månaden när det är dags att känna igenom dina bröst.

Annars kan man som vanligt skänka pengar till Bröstcancerfonden. Sprid det här istället och tipsa vänner och bekanta, och strunta i kedjebreven på Facebook.

Här är en pdf med hur man undersöker sina bröst.

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

24 Kommentarer

  • Reply Kajsa 12 september 2012 at 13:18

    Strålande klokt skrivet! Hoppas det är ok att jag länkar från min blogg.

    • Reply Anna 13 augusti 2013 at 17:49

  • Reply Annelie 13 augusti 2013 at 10:31

    Klockrent! Tack för detta inlägg!

    Kram

  • Reply Tuss 13 augusti 2013 at 11:46

    Väl rutet!

  • Reply Katharina 13 augusti 2013 at 13:56

    Tack för att du satte ord på det jag tänkte när jag (också) fick detta brev på Facebook idag..!

  • Reply Helene Delilah 13 augusti 2013 at 14:03

    …och så den lilla bortglömda/ignorerade detaljen att även män kan drabbas och få bröstcancer…

  • Reply Marita 13 augusti 2013 at 14:32

    Det ena behöver ju inte utesluta det andra. Varför ska allt vara svart eller vitt? Man behöver dessutom inte delta om man inte vill. Jag tror vi alla behöver en liten påminnelse ibland, det är lätt att glömma bort när man är frisk och kry och jag tycker att alla sätt att påminna är bra. Inte undra att det finns krig i världen när man retar sig på sådana här småsaker.

    • Reply Anna-Carin 13 augusti 2013 at 20:09

      Snygg härskarteknik där.

    • Reply Annelie 13 augusti 2013 at 22:12

      Håller med dig Marita. Varför ska ta mej tusan allt var genomtänkt och moget och nödvändigt varför inte bara vara spontan o leva . Folk som retar sig behöver inte svara eller vara med . Jag är så trött på dessa överpedagogiska människor som ska vara så mycket finare o bättre och duktigare än alla andra. Vi som skickar hjärtan till varandra visar ju bara att vi bryr oss om varandra lite extra
      Varma kramar Annelie <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

    • Reply Deeped 14 augusti 2013 at 1:23

      Ja, alla behöver en påminnelse men då det här bygger på att du inte påminner ett skit utan bara skapar massa frågor och irritation skulle jag påstå att det är jävligt kontraproduktivt.

  • Reply Ulrica 13 augusti 2013 at 15:08

    Bra rutet! Tycker sånt här trams bara är trams. Att folk orkar. Man spammar sitt eget flöde… tänk efter före.

  • Reply Hanna - Ord och ord 13 augusti 2013 at 15:15

    Tack så mycket. Precis det som jag muttrande svarade när jag själv fick brevet, men tio gånger bättre uttryckt. Tack för ett bra blogginlägg att dela som svar.

  • Reply Marianne 13 augusti 2013 at 15:45

    Bra skrivet! Tack!

  • Reply Annelie 13 augusti 2013 at 16:22

    Det är kanske dumt med ett kedjebrev och att hålla tyst till det manliga könet om det. MEN jag tycker att det är bra att man blir påmind om att känna igenom sina bröst EN gång i månaden. För om jag ska vara ärlig så känner inte jag igenom mina bröst 1 gg/månad och det tror inte jag att jag är ensam om.
    Och samtidigt, VILL man inte ödsla energi på ett kedjebrev så gör man inte
    det. Svårare än så är det inte :))

    • Reply Anna-Carin 13 augusti 2013 at 20:06

      Då tycker jag verkligen att du ska använda Klämdagstjänsten som jag berättar om i inlägget. Den påminner dig att klämma en gång i månaden. Utan kedjebrev som dessutom kommer en gång om året.

  • Reply Frida 13 augusti 2013 at 17:49

    Jag kan inget annat än hålla med dig, jag var en i mängden av alla som fick detta kedjebrev. Precis som du kände jag direkt att vart är världen påväg. skicka ett kredjebrev för att sen i smyg skriva ett hjärta i sin logg!?
    Vad i den handligen gör att man är med och kämpar mot kampen om bröstcancer? Om man vill bekämpa något på riktigt så behövs det mer än ett kryptiskt meddelande på facebook, det krävs en större handling än så, en insatts.

  • Reply JennyB 13 augusti 2013 at 17:51

    Bra skrivet!
    Extra fånigt också att prata om kvinnosolidaritet i samband med bröstcancer, som även män kan få.

  • Reply Sofie 13 augusti 2013 at 18:04

    Håller med dig!

  • Reply Anna Maria 13 augusti 2013 at 18:19

    Mycket bra! Tack!

  • Reply Helena 13 augusti 2013 at 21:18

    Visst Annelie, man får göra som man vill, men att jämföra krig med att bli irriterad på irriterande ologiska kedjemeddelanden är väl ändå att gå till överdrift.
    Första gången jag upplevde ett sådant, då var jag med på det hela – alla tjejer skulle skriva sin kupstorlek på sin status och det var dessutom i månaden oktober. Då tyckte jag det lät som en kul grej, men när man får sådana här brev, som inte har särskilt mycket med bröstcancerbekämpning att göra, i april, juni, december under flera års tid och lite av olika karaktär: tala om vart du har din handväska; skriv vilken status du har (tex singel eller gift) i form av en frukt osv och aldrig tala om det för männen? Ja då blir i alla fall jag less.

    För att en gång visa vad lite tid, alltså lite som i en liten mängd, och en liten slant istället kan göra skillnad, så ägnade jag två minuter åt att ge 20 kronor (motsvarande två röstningar i melodifestivalen) till en välgörenhetsförening för barn.
    Vips så hade jag gjort något konkret och något som faktiskt kändes bra.
    Jag ägnar gärna mer tid och pengar till sådana ändamål hela året runt, än att (ursäkta uttrycket) fjolla runt med kedjebrev.

    Vill man så får man – annars kan man lägga energin på något roligt istället – som att ägna två minuter till att ge en tjuga till bröstcancerforskningen eller varför inte prostatacancerforskningen?

    MVH

    Helena

  • Reply Helena 13 augusti 2013 at 21:23

    Visst Marita, man får göra som man vill, men att jämföra krig med att bli irriterad på irriterande ologiska kedjemeddelanden är väl ändå att gå till överdrift.
    Första gången jag upplevde ett sådant, då var jag med på det hela – alla tjejer skulle skriva sin kupstorlek på sin status och det var dessutom i månaden oktober. Då tyckte jag det lät som en kul grej, men när man får sådana här brev, som inte har särskilt mycket med bröstcancerbekämpning att göra, i april, juni, december under flera års tid och lite av olika karaktär: tala om vart du har din handväska; skriv vilken status du har (tex singel eller gift) i form av en frukt osv och aldrig tala om det för männen? Ja då blir i alla fall jag less.

    För att en gång visa vad lite tid, alltså lite som i en liten mängd, och en liten slant istället kan göra skillnad, så ägnade jag två minuter åt att ge 20 kronor (motsvarande två röstningar i melodifestivalen) till en välgörenhetsförening för barn.
    Vips så hade jag gjort något konkret och något som faktiskt kändes bra.
    Jag ägnar gärna mer tid och pengar till sådana ändamål hela året runt, än att (ursäkta uttrycket) fjolla runt med kedjebrev.

    Vill man så får man – annars kan man lägga energin på något roligt istället – som att ägna två minuter till att ge en tjuga till bröstcancerforskningen eller varför inte prostatacancerforskningen?

    MVH

    Helena

  • Reply Helena 13 augusti 2013 at 21:24

    Ber om ursäkt – mitt meddelande var riktat till Marita och inte Anneli.

  • Reply My 14 augusti 2013 at 6:55

    Så himla sant! Jag delade din länk på Facebook!

  • Reply Camilla Klein 14 augusti 2013 at 19:04

    Jag har funderat på vem som skapar dessa kedjebrev. Vem har vinning av detta? Inte forskningen iallafall! Jag tror att det är skapat av eller för facebooks annonsörer och genom detta så får de oss att använda Facebook mer och på så sätt visas deras annonser…..tjoff så blev vi lurade av kommersen igen.

  • Skriv en kommentar

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.