Dags för nästa soppa från mammas kök! Jag gillar rödbetor. Minns när jag en gång i forntiden fick låna min dåvarande svärmors trädgårdsland en sommar och odlade lök, morötter, rödbetor och what not. Gjorde egna inlagda rödbetor av det mesta av skörden, men en liten del gjorde jag borsjtj – den ryska rödbetssoppan – på. I vårt dåvarande kök på tre kvadratmeter, för hand, på rivjärn. Allt var rött efteråt, men gott blev det!

När jag var i Moskva 2009 fick jag borsjtj serverad i ett bröd. Ett stort runt bröd, med ett avskuret lock där en bit deg satt som ett handtag på locket. Man hade gröpt ur brödet och hällt soppan inuti brödet. Annorlunda servering, men det går lika bra i skål eller djup tallrik.

Rödbetor är inte så näringstäta, men har ett relativt högt innehåll av folater, det vill säga folsyra. Och så den där lilla detaljen med att den röda färgen liksom inte försvinner i kroppen. Det får man påminna sig om när man kissar dagen efter att ha ätit rödbetor. Men låt inte det hindra dig, här är receptet på en smarrig rödbetssoppa:

Rödbetssoppa

 4-6 personer

Ingredienser
½ kg rödbetor
250 g vitkål
2  morot
2 msk rapsolja
1,5 l vatten,
3 köttbuljongtärningar
2 lagerblad
2 msk vitvins- eller äppelcidervinäger
1 krm grovmalen svartpeppar
Salt
Gräddfil/smetana/crème fraiche att toppa med om man vill

1. Skala rödbetor och morötter. Riv rödbetor, morötter och vitkål grovt, gärna i hushållsmaskin/matberedare (det är mycket enklare).
2. Fräs rivet i oljan i en gryta men utan att det tar färg. Smula över buljongtärningarna, häll i svartpeppar, lagerblad och vinägern.
3. Häll på vatten och koka tills grönskarena känns mjuka, ca 30-40 minuter. Slå av vätskan och spara den i en bunke.
4. Purea rivet som är kvar i grytan, och späd den sedan med vätskan tills den har konsistensen du tycker är bra. Smaka av med salt.

Toppa soppan med crème fraiche eller smetana eller gräddfil för en syrlig smakbrytning.

Carnebro - En del av Anna-Carin

David Wigg kontaktade mig via Twitter för en tid sedan och undrade om jag hade lite feedback på en idé som han hade. Jag skriver då och då om #diabetes på Twitter, så det föll sig naturligt.

David har en son som är diabetiker, och var inte nöjd med utbudet av druvsocker. Så efter lite konkurrens- och marknadsanalys har han nu slagit upp druvsocker.nu – en webbshop för druvsocker, helt enkelt. En bra grej om du lätt vill handla olika varianter av druvsocker, och du kan även prenumerera. Smart!

David är väldigt öppen för idéer och feedback, så det är bara att tipsa honom om det är något du skulle sakna i butiken.

Carnebro - En del av Anna-Carin

Nu när jag för första gången den här helgen satte jag mig ordentligt vid datorn, såg jag de senaste fem bilderna i mitt instagramflöde här på bloggen. De sammanfattar helgen väldigt bra, om man bortser från gårdagens långa härliga middag med min vän Maria som var på besök i stan. Maria och jag lärde känna varandra 2006 när vi båda läste en magisterexamen i Kommunikation på Göteborgs Universitet, och sedan dess är vi nära varandra. Men vi ses inte så ofta, så gårdagskvällen var synnerligen uppskattad.

I övrigt har helgen gått i renoveringens tecken. Det var dags för lägenhetens näst sista rum: hallen. Den här gången i en lightversion, jag orkade helt enkelt inte slita ner alla tapeter, bredspackla och så, utan spacklade igen ojämnheter och hål och målade över. Men jag började med taket. Och med ett rum som har inte mindre än sju dörröppningar (sic!) tar det allra längst tid att maskeringstejpa. Det som är allra tråkigast.

I fredags preppade jag allt, tvättade vardagsrumsfönstren som jag inte stod ut med att inte se ut igenom längre, och spacklade i taket. På lördagen tejpade jag, spacklade väggarna, målade taket, målade väggarna första varvet. När man skriver det så ser det inte alls ut som att det tog tio timmar, men det gjorde det. Mycket tack vara att jag egentligen bara har en arm att jobba med.

Idag målade jag andra gången, avmaskerade all tejp, monterade upp två spotlightskenor i taket , bytte strömbrytare – något som var lite trassligt, men det finns fina instruktioner på nätet och det är verkligen inte svårt. Det är en av få saker man får göra själv, annars är det elektriker som gäller.

Jag städade på balkongen, lyfte in alla möbler, dammsög och våttorkade golvet och sen oljade jag in det. Så jag satt på huk och oljade sex kvadratmeter golv … Gissar att det kommer att kännas imorgon. Och så den obligatoriska turen till IKEA. Suck. Stockholmsvaruhusen har helt dödat min faiblesse för IKEA. Tacka vet jag Kållered.

Kvällen avslutades med promenad och upptäckten av blommande gullviva. Och så tog jag med mig den ljuvliga häggen in, den doftar gott på köksbordet. Underbart! Men nu blir det välförtjänt vila. Bilder på hallen kommer när jag har fått upp inredningen till veckan.

Carnebro - En del av Anna-Carin

Jag minns att min vän Björn pratade om 30-dagarsutmaningar i slutet av förra sommaren, och att han själv lät bli att äta kaffebröd, och skulle använda tandtråd i 30 dagar. Det där med tandtråden är ju lätt att känna igen sig i.  Jag var sugen på att testa, för jag tyckte att det lät som en bra idé för att utmana sig själv med hjälp av små förändringar. Och ändra sina vanor.

Nu kom Matt Cutts TED-talk till mig av en annan anledning, igen, och jag tycker fortfarande att konceptet är en jättebra idé. Matt pratar om att cykla till jobbet, ta ett foto varje dag, inte äta socker på en månad – och att skriva en novell på en månad. Lite drygt 1600 tecken ska bli skrivna varje dag i 30 dagar. Det är görbart!

Se gärna Matts TED-talk på dryga 3 minuter och fundera på hur du skulle kunna utmana dig att prova något nytt i 30 dagar. Jag funderar för fullt vad jag ska göra. En enkel liten ändring bara.

Carnebro - En del av Anna-Carin

Idag var jag och hälsade på Cecilia och Olof på SE*Wishetens katteri, tillsammans med min vän Suzanne. Wishetens Pixla fick nämligen åtta helt bedårande livfulla siameskattungar för 10 veckor sedan. Jag kan själv inte skaffa för min mamma är väldigt allergisk och jag vill inte stänga henne ute. Men längtan efter katt och hund är ständigt närvarande, och att få åka och gosa med kattungar i några timmar är underbart.

Självklart hade jag kameran med mig och det blev några bilder. Eller ja, rätt många. Vill du njuta av sockersöta pälsbollar med jättestora öron och gnistrande blå ögon? Varsågod. Och skulle du bli kär, så är det två ljuvliga siameser som är otingade och en som det finns möjlighet att bli fodervärd till. Kontakta Cecilia i så fall.

Carnebro - En del av Anna-Carin