Idag fyller jag år. Och jag har haft en alldeles fantastiskt födelsedag! Det började med att mormor ringde redan vid 6-snåret och sjöng ”En enkel tulipan” som hon har gjort i 31 år nu (tror inte hon sjöng just den när jag föddes). Mamma berättade, när hon ringde och sjöng vid 7, att mormor ringt henne tre gånger kvällen innan för att påminna mamma om att hon skulle ringa och väcka mormor så att mormor kunde ringa mig. Den dagen min mormor inte ringer och sjunger för mig, kommer att vara en födelsedag med ett hål i hjärtat.
När jag gjort iordning födelsedagsfrukosten med en lyxmacka och prinsessbakelse, bäddade jag ner mig i soffan med filt och tända ljus, och twittrade ut en bild på bakelsen innan jag åt den. Då fullkomligen vräkte det in grattistweets och jag kände mig enormt uppvaktad. Några sms droppade in, och strax började flödet på Facebook.
Det är ju helt otroligt att jag har över 80 vänner som valt att gratulera mig på Facebook. Jag fnissar lite överväldigad för mig själv när jag kollar på den här notisen:
Det kom också ett gäng youtubehälsningar som till exempel the Big Bear in the Blue House, och Chipmunks. Jag har lett ikapp med solen hela dan! Blivit bjuden på middag, fått fler sånghälsningar och sms, fina presenter och jag vet inte allt. Men framförallt alla hälsningar från fina, fina vänner och medmänniskor.
När jag väl kom hem ikväll kom den sista överraskningen: en levererad blombukett. Utan avsändare. Men med ett kort …
Stort tack till alla som gjorde min födelsedag så himla jättefin! Det blev en riktig egoboost. Tack, var och en av er!
