Internet Personligt

Julunder (eller: Don’t underestimate the power of social media)

25 december, 2010

Dagen före julfton hade jag bokat tågbiljetter från Stockholm till Ystad, för att som vanligt fira jul med mormor och mamma. Jag visste ju att SJ hade vissa utmaningar framför sig med de ideligt duggande väderleksrapporterna och utfrågningarna i morgonsofforna.

Men jag hoppades väl ändå att det skulle lösa sig. Så jag packade matsäck för fyra personer, dator, laddare och varmare kläder och begav mig i god tid till centralen. Med ett öga ständigt på Trafikverkets information. Det var mycket trångt på centralen, och döm om min förvåning när just min avgång både kom och gick på utsatt tid och spår.

Det rullade på bra. Via vänner på twitter fick jag ungefär halvvägs information om att all tågtrafik ut och in ur Malmö stod stilla och inte skulle släppas på förrän tidigast kl 12. Tågpersonalen informerade inte. Jag twittrade med SJs twitterpersonal, men de hänvisade till tågpersonalen alternativ Trafikverket. Vad jag tycker om SJs twittrande ska jag nog utveckla i ett annat blogginlägg.

I Hässleholm tog det stopp. Dit kom vi 11.15. Och där blev vi sittande till kl 15. I ett varmt och ombonat tåg, med elförsörjning och helt fri bistro. Så det gick ingen nöd på oss. Vädret utanför fönstret var snöigt. Vid 15.20 sprang vår tågpersonal ombord och bad oss skynda oss över till Öresundståget som stod vid samma perrong.

Sagt och gjort och nu var vi som första tåg på rull mot Malmö. Min biljett gick från Malmö till Ystad med pågatåg. Bara det att alla tåg var inställda och inga ersättningsbussar vågade köra i ovädret. Efter väntetid och lite tjafs hos Skånetrafiken blev jag hänvisad till SJ. Efter lång väntetid hos SJ, men delvis i sällskap med trevliga Julia som var på väg mot Göteborg, och efter att SJ-personalen som inte visste hur de skulle hantera en resplusbiljett äntligen kollat upp det beställdes det en taxi till mig.

Bara det att när jag gick ut till taxikön fanns det ingen taxi där. Och taxivärdarna och taxiförarna upplyste mig om att ingen körde till Ystad i det här vädret. Ungefär samtidigt fick jag via twitter veta att vägarna var avstängda, och militären ute med bandvagn för att skotta loss folk ur drivorna.

Jaha. Jag gick och köpte varm choklad och en smörgås och satte mig en stund. Twittrade ut en efterlysning efter trevliga tweeps som kunde husera mig en natt i Malmö alternativt rekommendera hotell. Blev retweetad och fick flera förslag, och min efterlysning spreds även via Facebook. Där visade det sig att Marias väns vän, som ingår i samma ambassadörsnätverk, just satt i en bil i Malmö som skulle gå mot Ystad strax och de gärna tog med mig.

Jag fick numret, ringde, hoppade i en taxi ut till dem. Carina och Patrik som körde, körde så försiktigt och i 60 hela vägen. Vi passerade två avåkta bilar och en buss i diket. Det yrsnöade på tvären och snön drog i drev över den väldigt hala vägen. Ivrigt påhejade av alla på twitter som följt min resa kom vi till sist fram till Ystad, välbehållna.

12 timmar efter resstart kunde jag få fira lillejulafton med mamma och mormor, nykokt och griljerad skinka på vörtbröd med skånsk senap och en lille en. Det hade aldrig gått utan Carina och Patrik som helt osjälviskt plockade med mig i bilen. Och det i sin tur hade aldrig gått utan twitter och facebook.

Fantastiskt, eller hur? Att ha så mycket stöd från twitter och så många som gjorde sitt för att hjälpa mig att få fira jul i Ystad. Det är riktigt fint. Imorgon ska jag åka hem igen med SJ. Vi kan ju hålla tummarna för att jag inte behöver sociala mediers kraft då …

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

  • Lena 25 december, 2010 at 22:52

    Vilken fin julberättelse! :)

    • Anna-Carin 27 december, 2010 at 11:10

      Verkligen!