Stugan

Kolonist – javisst!

03 september 2019

Äääääääntligen hände det. Jag blev uppringd efter en visning på en stuga jag skrivit upp mig på och erbjuden att köpa den. Fick först en privat visning av stugan för att se den mer ordentligt och ingående, och en vecka senare skrev vi kontrakt.

Så nu är jag stugkolonist! Det är ett äldre par som jag köpte av, och de har inte riktigt orkat med. Stugan och dess underhåll är eftersatt, och trädgården likaså. Men det roliga är att jag under alla år med lotten gått förbi och beundrat den vackra trädgården med sitt stora magnoliaträd, och de senaste åren varit lite sorgsen över förfallet.

Och lita på mig, det är som en arkeologisk utgrävning att börja undersöka! Hittar trappor, stengångar, och allt möjlig i trädgården. Det kommer att ta tid att rensa fram allt. Det behövs också mycket arbete i huset, och jag måste ta hjälp med ett golv, taket och elen som behöver uppdateras. Men en glad överraskning var att det är fritt fram att elda i den lilla vedspisen!

Vill såklart också fixa till det så att vi trivs rejält. Flytta in räknar jag med till någon gång under nästa säsong. Det är nästan svårt att veta var man ska börja. Fast jag har såklart redan börjat: eftersom säljarna lämnade allt lösöre har jag rensat. Och rensat. Och rensat. Källaren är kvar men jag orkar verkligen inte mer nu, sparar den till nästa år. Baksidan hade en gång på typ 80 centimeter, efter rensningen med miljarder grejer och inte minst alldeles för många vaxdukar (vill nog aldrig se en vaxduk igen i hela mitt liv) så är gången 250 centimeter … Och det var bara baksidan.

Vi har klippt häckarna, rensat bort den invasiva arten jättebalsamin, klippt ner två stora klätterrosor, kommit halvvägs med den lika risiga kaprifolen, rensat bort gullris och såpnejlikor (utom i trädgårdslandet), tagit bort vaxdukar, trasmattor och fejkgräsmatta som täckt den vackra ölandsstenen i trädgårdsgången och hela uteplatsen. Plockat fallfrukt. Rivit hela köket. Svärtat spisen. Och ännu mer kvarstår.

Men Rom byggdes ju inte på en dag. Sist vi var där tog vi ut en gammeldags vilstol med tjock dyna, fällde den bakåt och så låg V ovanpå mig och vi tittade upp i äppelträdet och den blåa himlen. Nästan så som vi fantiserat om.

Får nog anledning att återkomma om stugan – som fortfarande saknar ett namn.

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

Inga kommentarer

Skriv en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.