Min mormor är en riktig stålmormor. Hon fyllde 85 år i mars i år, hon kan inte ta sig fram utan rullator eller rullstol och ena armen funkar inte som den ska. Liksom mycket annat. Hon har hemtjänst var tredje timma dygnet runt, och larm runt armen när hon ramlar och behöver hjälp.
Mormor på rullstolspromenad
Nu för tiden är hon tunn som en liten sparv, med mycket rynkor och vackert, bäbismjukt silvervitt hår. Hon har alltid varit lite fåfäng, och så än idag. Det bästa hon vet är att få duscha, få håret lagt, sätta på lite läppstift (Dior!) och fina pälsen för en promenad på stan.
Att hon sen kompar det med pilotbrillor med spegelglas – ja, hon har stil, helt enkelt. I hennes garderober hänger de vackraste dräkter, smokingklänningar och balklänningar, ackompanjerat med skor och hattar. En del inköpta, en del sydda, många av mormor själv. Rena himmelriket att botanisera i.
Det finns en annan sak som jag beundrar med mormor. Trots att jag vet att hon saknar min morfar ofantligt varje dag – han dog för tio år sedan och de var gifta i över 50 år – och med alla hennes krämpor och ständig smärta, väljer hon att se livet från den ljusa sidan.
Visst är hon nedstämd ibland och ledsen ibland. Men, när nåt går fel så väljer hon att skratta åt det. Hon väljer alltid humorn. Och hon verkligen njuter av de små sakerna som gör henne nöjd och glad. Det är en fröjd att höra henne kvillra och skratta förtjust när hon sitter i sin duschstol och låter varmt vatten flöda ner över ryggen.
Mormor bland några gäster på 85-årskalaset
Vi hade öppet hus för mormor i våras när hon fyllde 85. Och fullt hus blev det! Mormor har många vänner, trots sin höga ålder. Vintanterna, fyra-fem tanter som ses och spelar kort och dricker vin en gång i veckan, är bland de närmre. Är det inte härligt?
Och nu har mormor bestämt sig. Hon ska ha sommarfest för vintanterna och några till. Självklart, är man 85 år med vänner i behåll, ska man ha sommarfest! Jag säger det igen, är det inte härligt? Alltså ägnar mamma och jag den här helgen åt att hålla mormors sommarfest.
Hoppas att jag har samma sinnesro och glädje som mormor, om jag får bli lika gammal som hon.
Mormorar är det bästa som finns. Din verkar vara lika härlig som min mormor var. Hon gick bort för två år sen, och jag saknar henne så oändligt mycket.
Cecilia: Jag förstår det! Med bara mormor kvar i livet, försöker jag verkligen ta tillvara på henne. Ju vuxnare jag blir, desto mer kan jag se henne med andra ögon än barnets, och det finns en stor ömhet i det.
Är hos denna mormor nu och kan bara bekräfta! För första gången i mitt liv har jag permanentat hår och det på order! Mycket, mycket tveksam till detta men vad gör man när mormor vill? Resultatet? Ska strax skriva en bloggpost om detta …
[…] sitter jag med min packning på ett tåg mot Malmö. Min första semestervecka ska tillbringas hos mormor i Ystad. Nu när jag bor i Stockholm är det sällan jag kan ta mig dit så ofta som jag gjorde […]