Ja, det är redan dags igen. Två veckor har gått sen senaste bilden, men jag tycker ju inte att jag har bloggat om så mycket annat än preggo den senaste tiden. Klart att det upptar en del av min tid och tankekraft, det är ju så väldigt påtagligt. Men, det finns faktiskt andra blogginlägg på G också.
Nåväl, här är magen vecka 30, fotad 29+4. Är det bara jag eller ser den ut att inte ha vuxit så mycket? Det kanske har med kameravinkel, avstånd, kroppshållning eller att resten av mig svällt ikapp, typ proportioner att göra?
Jag är mer svullen nu än förut, men viktmässigt har jag fortfarande bara gått upp 7,5 kg totalt. Vägde mig imorse för att jag ska till barnmorskan imorgon och nu är det dags att hålla koll på vikten med henne. Helt enkelt för att det kan indikera hur mycket vätska man binder, och det i sin tur kan ha att göra med havandeskapsförgiftning för min del.
Nu binder ju de flesta gravida mer eller mindre vätska på slutet ändå, så det är normalt. Man vill bara ha koll på mängden. Och jag märker att mina handleder och fingrar sväller, liksom mina anklar och fötter. Strumporna lämnar djupa spår. Så nu har jag hittat en sorts stödstrumpor på Twilfit med måttlig support som är tillräckligt hårda men ändå bekväma att ha en hel dag. Nackdelen? De är ”solbruna”. Det vill säga tantfärg. Dricker mycket vatten, fötter i högläge och alla såna tips också. Mm, detta välsignade tillstånd.
När jag gjorde tillväxtultraljudet vecka 28 mätte magen 27 centimeter. Symfyndusmåttet, från blygdbenet till livmoderns övre kant. Fosterljuden var på 135, som de brukar. Bäbisen börjar få det lite trängre därinne, det känns i hur sparkarna tar. Nu riktigt hoppar magen, men jag har inte haft något bra tillfälle att filma än. Det märks också för att den på nåt sätt lyckas trycka på nerver och annat så att jag plötsligt kan få ont, bli illamående och få tungt att andas. Även upprätt. Och halsbrännan ska vi inte tala om. Men, peppar peppar, ingen foglossning!
Kan ju för övrigt inte riktigt fatta att jag varit gravid i nästan 30 veckor. 30 veckor!
Looking good! Kanske är ränderna, men magen ser mer definierad ut nu?
Jag tyckte Segretas stödstrumpor var bra. Ej snygga.. Finns på bl a NK. Men, kolla strumpis.se också :)
Ja, jag vet inte riktigt vad som är vad faktiskt. Kan mycket väl vara ränderna, eller så är den mer definierad. Det är i alla fall mer trångt därinne, ibland ser man ju att hela havet stormar pågår därinne. :)
Problemet för mig med stödstrumpor är att jag har små fötter men relativt stora vader och korta ben. Jag hade problem med knölar i benen 2007 och blev då ordinerad stödstrumpor som en del av undersökningarna (trots att jag till och med var med på läkarkonferens med 40 läkare som klämde och kände, och att de skar ut en bit av en knöl vet ingen fortfarande vad det är. Men det är inte cancer.), och trots att jag granskade allt utbud, och att specialiserad hjälpmedelsbutik kontaktade varenda en av sina leverantörer för att hitta något som passade, gick vi bet. Så jag har inte så höga förhoppningar att det ska funka, tyvärr. Framförallt inte från nätet, jag måste prova för att se.
Men tack för dina tips ändå, hjälper säkert andra som läser här! :)
[…] Ja, jisses vad fort det känns som att tiden går. Idag är det lördag och imorgon går jag in i vecka 33, så det är verkligen på jänken att klara av det här tvåveckorsintervallet. Tänkte själv att det var en vecka kvar innan det var dags, men så dubbelkollade jag i bloggen. […]