Vårsol(ar) – veckans blommor v 15

Som de flesta har märkt har det varit underbart väder idag. Själv passade jag på att ta en riktigt lång promenad efter hemkomsten från nostalgihelgen i Västerås, med stegräknaren på. En av våra kunder har en stegräknartävling och vi är med i ett lag, så jag känner pressen …

Fast jag hade nog tagit en promenad ändå. Jag tog lite nya stigar här ute i mitt område och fann mig snart stå i foten av Hammarbybacken. För er som kanske inte vet är det en skidbacke med fyra nedfarter och liftar (se bilder här). Fan flög i mig och jag bestämde mig för att gå uppför hela backen utan stopp.

Det är en lång och brant uppförsbacke om man tar vägen på baksidan. Från framsidan är den brantare men lite kortare. Och, jag gick i ganska rask takt, uppför hela. Benen protesterade med smärta, andhämtningen blev flåsande och jag blev varm. Men jag stannade inte.

Jag tänkte på löparutmaningen och hur jobbigt det känns medan jag springer, och visste att jag kunde klara hela vägen upp. Och det gjorde jag! En fantastisk utsikt och frisk vind mötte mitt segerleende på toppen. Jag kände för att heja på alla löpare som kom flåsandes upp i intervallträning eftersom jag tycker att de är grymt duktiga, och nu börjat förstå vilken kamp de gör varje gång de tränar.

Att promenera nerför backen var lite lättare. På nästan hela solsidan som jag gick nerför var slänten täckt av tussilago. Jag fotade några, bilden ovan, och jag sken nog ikapp med de lysande blommorna. Jag tycker att de är så vackra i all sin enkelhet – som små vårsolar! Därför får de också bli den här veckans ”Veckans blommor”.

Blodsockret då?

Som vanligt tänkte jag mig inte riktigt för: en kvart efter backbestigningen hade jag insulinkänning. Jag hade ställt ner pumpen för promenad, och det intensiva avsteget sög naturligtvis ner blodsockret. Borde dragit ner pumpen ännu mer innan jag besteg backen. Lätt att vara efterklok. Det sorterar jag in i kategorin Kom ihåg till nästa gång.