De här två gynnarna pluggade jag geografi A och B med på Göteborgs universitet under 1997 och 1998. Det är tretton år sen vi lärde känna varann.
Kortet är taget när vi var på exkursion på höstterminen. En av två exkursioner, plus att vi skrev B-uppsatserna med fältstudier i Strömstad. Fina minnen.
Vi var unga då, jag kom direkt från gymnasiet. Idag är vi en gnutta äldre, och mycket klokare. Men framförallt lika goda vänner.
Och då menar jag vänner på det finaste av vis. Det har kunnat gå år mellan vi hörs, och ändå är det bara att plocka upp tråden där vi släppte den. Som att ingen tid gått alls.
Både jag och Martin har rört på oss, medan Johannes varit Göteborg trogen. Det spelar ingen roll. Vi delar inte politiska åsikter. Det spelar inte heller någon roll.
Det vi delar är ömsesidig respekt, humor och genuint intresse för varandra. Det är tramsigt, det är allvarligt, men framförallt är det mycket stora hjärtan.
Om jag av någon anledning skulle behöva ringa en vän mitt i natten skulle de här två vara högt upp på listan. Och vice versa. Det är så det funkar.
Det är mycket fint.
Mycket fint! Ryser på armen nu.
En hyllning till sina vänner behöver man skriva ibland.
Alla förtjänar en sådan vän. :)
vill bara påpeka att fotot är retuscherat, jag är inte i närheten av så snygg i verkligheten. och tack ska du ha min vän blir ju nästan lite rörd här..
Victoria: det är bra att påminna sig. :)
Malin: ja, och jag har två!
Martin: gubben, det är okej att gråta en liten tår. ;) Du är snyggast av alla.