Idag har jag bott exakt ett år i Stockholm. Det känns både jättelångt och jättekort. Det har hunnit hända så mycket, och ändå har tiden gått så fort. Jag trivs bra här, och har inga planer på att flytta.
Ikväll ska jag ha ettårskalas för en sådär 20-25 vänner. Fullt upp med att baka marängårta och göra plockmat – samtidigt som jag läser och gråter om vartannat för vansinnesdåden i Norge. Ofattbart. Inatt när jag lade mig var det två döda i Oslo och oklart hur många på Utöya. Jag hade nog inte riktigt tagit in det.
Imorse när jag klev upp och skannade twitterflödet var det 84 döda ungdomar på Utöya. 84. En svindlande siffra. Jag tog del av av tweets och av länkar, som Khamshajiny Gunaratnam som överlevde Utöya och bloggat om det med budskapet om att inte tystna av terror. Det kommer så nära med beskrivningen av hur skytten sköt mot de som simmade i ett försök att ta sig från ön.
– Kamzy, nå skal du ikke se tilbake. Du skal se rett fram på landssiden og tenke at det er målet ditt, var beskjeden hun fikk av en venn da de befant seg i vannet.
För att på stranden stod skytten.
Samma med ungdomarna som berättar i VG Nett, som också överlevde ön. Hur andra ungdomar ringde hem under paniken och i flykten för att säga sina sista ord till sina föräldrar i dödsskräcken. Och så de starka bilderna och filmerna från räddningsinsatserna.
Jag läser också Christinas kloka funderingar, mitt i chocken. Och jag tänker på mitt eget jubileum, hur jag sett fram emot den här dagen. Och att det krockar. Tårar i marängtårtbottnen kanske inte smakar så bra.
Men så minns jag det min mamma berättat. På mina föräldrars bröllopsdag, dog den gamle kungen (Carl XVI Gustavs farfar). Man blev tveksam till att hålla ett bröllop då, men dåvarande domprosten Gunnar Helander som skulle viga sa att lycka går alltid före sorg. Man har tid att sörja. Det blev bröllop.
Så tänker jag också att det kanske är bra att ses. Att ha lite roligt och trevligt – och kunna prata om det som hänt. Inte vara själva med det. Så jag bakar vidare och lagar plockmat. Och tänker på alla drabbade, med hela mitt hjärta.
