Preggo & barn

Magen v 28

6 maj, 2013

Ja, då har det gått två veckor sen sist, så det är dags igen. Här är magbilden från vecka 27+0, igår, och med andra ord är jag i vecka 28 nu. Om jag tyckte att magen hade exploderat senast är det ju inget mot nu. Hoppas att den inte fortsätter växa i riktigt den här takten, för det blir allt trögare att röra sig och jag blir allt mer andfådd.

Jag äter ju en medicin som håller nere blodtrycket för njurarnas skull, som är en betablockerare. Det innebär att jag redan innan graviditeten lätt blev andfådd, och nu ska hjärtat pumpa runt 1 liter blod till. Förutom att livmodern trycker på lungorna. Joy! Men efter graviditeten kan jag byta tillbaka till mina vanliga blodtryckssänkande mediciner som inte är betablockerare igen, de är tyvärr fosterskadebildande så därför har jag bytt ut dem i god tid innan.

vecka-28

Det blev inte riktigt samma vinkel på bilderna den här gången, men man ser ju ändå att magen har blivit större. Den är hård och stor. Naveln har inte poppat ut än, men så har jag en ganska inåtgående navel så det dröjer nog en stund till. Det får det gärna göra för mig.

Det rör sig!

Jag har även lyckats fånga sparkar på rörlig bild, lo and behold. Eller ja, ni får vara rätt vakna för att se dem. Håll ögonen till vänster på magen, där vecken på tröjan är, så syns två små sparkar strax efter att jag höjt kameran runt 0:10 in i filmen.

Det är en liten krabat därinne som börjar få ganska rejäla muskler, och få det lite trängre, för nu är det kraftigare sparkar och rörelser. Ibland på två sidor – gör den jumping jacks? – och ofta så att magen hoppar till. På filmen är det små sparkar, det är så himla svårt att pricka in tajmingen på sparkarna.

Och allt medicinskt då?

Förutom att det såklart är mer kännbart rent fysiskt med större mage, och att jag blir långsam, mår jag förhållandevis bra. Däremot har det börjat märkas att insulinbehovet ökar, och jag är tröttare än förut. Det kräver mer att monitorera blodsockret. Jag har läst mig till att det beror på att en del av graviditetshormonerna ger en ökad insulinresistens, och då krävs mer insulin för att sänka blodsockret. Det svåra är att det inte går att riktigt förutse när stigningarna sker eller hänga med i svängarna.

Det är frustrerande och en ständig oro att inte ligga tillräckligt bra i blodsocker. Det som hjälper mycket är (långsamma) promenader och lagom med rörelse. För att orka och kunna hålla på med blodsockret och fortsätta må bra är jag numera halvtidssjukskriven.

Jag var hos barnmorskan i fredags, och då tog vi ett HbA1C, långtidsblodsocker, och det hade ökat till 55 från 50 för fyra veckor sedan. Fortfarande ett bra värde för att vara jag, men ökningen visar ju på att det är lite kämpigt.

Tätare kontroller

Bäbisens hjärtljud var starka och fina, och jag ligger fortfarande mitt på kurvan vad gäller tillväxt av magen. Jag har hittills gått upp 7,5 kg, helt normalt. Men jag märker att jag börjar svullna kring handleder och fotleder och det nämnde jag för barnmorskan. Mitt blodtryck låg vid besöket på 140/80 och jag hade en ökad äggviteutsöndring i urinen.

Det är inte riktigt bra. Det visar på att något håller på och händer i kroppen. 140/90 är en slags gräns på blodtryck på specialmvc för att börja ha tätare kontroll, och njurmottagningen har sagt att om jag får över 140 måste jag ringa. Nu har jag testat en gång per dag i helgen också och då har jag legat på 123/67 och 135/75.

Det man är rädd för är havandeskapsförgiftning. Jag har som sagt en högre risk att utveckla det, så på tisdag ska jag på en bokad tid till en akutläkare på SMVC, och sedan är det koll en gång i veckan inplanerat, förutom mitt blodtryckstagande hemma. Jag ska också hålla uppsikt och höra av mig omedelbart om jag får huvudvärk, ont under revbenen eller allmän sjukdomskänsla.

Skulle jag få havandeskapsförgiftning är det oftast inläggning på sjukhus som gäller. Följt av igångsättning eller kejsarsnitt. Så det är klart att jag är orolig, särskilt som det inte är något jag kan göra för att påverka utgången. Skönt ändå att bäbisen sparkar på och verkar må bra. Men håll gärna en tumme för att det dröjer flera veckor till innan jag i så fall får havandeskapsförgiftning, om jag får det. Ju längre bäbisen mår bra i magen desto bättre.

 

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

  • Béatrice Karjalainen 6 maj, 2013 at 18:11

    Håller tummar och tår för att bebben får stanna länge i magen och att ni båda får må bra.

    • Anna-Carin 7 maj, 2013 at 10:10

      Tack. Kommer från läkarbesöket nu, och hade inga tecken på havandeskapsförgiftning. Däremot visar proverna att njurarna börjar få det lite kämpigare (förväntat) så läkaren på SMVC ska konferera med min njurläkare om fler provtagningar och eventuella åtgärder, förmodligen medicinering. Känner mig lite lättad i alla fall!

  • Katrin 6 maj, 2013 at 20:31

    Oj vad du har mkt att hålla koll på.. här är det ”bara” foglossning och massa krämpor som spökar, skönt att du slipper störas så mkt av det iaf. Hoppas verkligen äggvitan minskar o blodtrycket likaså så du inte åker på havandeskapsförgiftning! Skönt de har bra koll på dig.
    Sen är det lite kul också att jag är nästan exakt bara två veckor före dig, har gått 29v imorn :)

    • Anna-Carin 7 maj, 2013 at 10:11

      Jag läste lite i din blogg, och tyckte nog inte att du hade det så ”bara”. Skönt att det finns lite hjälp att få åtminstone, och hoppas att du får må ganska bra tiden ut!

  • Ulrika 7 maj, 2013 at 10:18

    Heja dig, och heja fina magen! Det är kämpigt nog att vara gravid med trötthet och sparkar inifrån.. Hoppas du kan få lite avlastning och fotmassage från partner? Håller tummarna att alla värden håller sig i skinnet!

  • Magen v 30 | Carnebro - En del av Anna-Carin 23 maj, 2013 at 21:41

    […] det är redan dags igen. Två veckor har gått sen senaste bilden, men jag tycker ju inte att jag har bloggat om så mycket annat än preggo den senaste tiden. Klart […]