Ikväll fastnade jag i en gripande dokumentär om Buck Brannaman, en cowboy i USA, som har utvecklat en framgångsrik metod att hantera och träna hästar. Buck själv hade en fruktansvärd uppväxt med en misshandlande far och använde sedan den erfarenheten till sitt sätt att vara med hästar.
En timme och 25 minuter du aldrig kommer att ångra. Det handlar inte bara om hästar, utan hur vi behandlar varandra, ledarskap, livet och fascinerande människor. Att möta andra med ett öppet sinne – hästarna speglar oss. Gåshud, våta ögon, leenden – allt flög över kroppen medan jag tittade.Du har 30 dagar på dig att titta på den.
När den sista sången spelades till eftertexterna och Bucks fostermammas roliga historia – Just Breathe av Eddie Vedder med Pearl Jam – satt jag i min skrivbordsstol med en het längtan efter mellanvästern i USA igen. Jag vill dansa till sången. I cowboyboots. Ströva genom rosmarinfälten så doften berusar en, dricka öl ur syltburk. Och så rida såklart.
Bilden är från Palouse, ett område som ligger i både Washington state och Idaho state. Bland annat utanför Moscow där jag pluggade. Otroligt vackert landskap.
Vad vackert skrivet! Hoppas den fortfarande går att se.