Förra veckan släppte Jordbruksverket en rapport om hållbar köttkonsumtion, som blåstes upp i medierna, och det pratades om köttskatt. Nu hade faktiskt Jordbruksverket inte pratat om en specifik köttskatt, utan allmänt om att även statliga styrmedel och incitament behövs för att vi ska komma närmare en hållbar köttkonsumtion och -produktion.
Svårt med mat
Jag tycker att det här med kött och matdiskussioner är svårt överlag. Det blir så fort högljudda röster och väldigt svartvitt. Lite som att sticka ut hakan mot LCHF-maffian. Som att man inte får tycka att personer ska äta de dieter de trivs med och gilla en del av Livsmedelsverkets råd. Och tro mig, jag vet: jag testade LCHF första gången redan 2006, och har provat det i perioder. Funkar super på blodsockret (sänker insulinmängderna med två tredejedelar) men för mig far kolesterolet åt helvete. Det värsta är dock att det för mig blir så enahanda, eftersom jag har begränsningar i vad jag kan äta i och med min gastropares.
Men medan jag har hållit på med det har jag varit djupt inne och läst på och sett sekten. Och det skrämmer mig hur människor kan bli och blir så fanatiska. Precis som vissa som väljer bort kött blir. Helt okej att bestämma vad som är bäst för en själv, men att bestämma för alla andra, och dessutom pådyvla dem den tron, på gränsen till fanatiskt? Jag tror tyvärr att det stjälper mer än hjälper.
Ekologisk produktion är bra och hållbar
Hur som helst. Jag har sedan flera år ätit så mycket ekologiskt som jag har kunnat rimligtvis. Min pyttelilla Coop-butik är superbra på ekologiskt, så det är större chans att hitta eko-varor än traditionella i min kyl och skafferi. Gångerna jag inte gör det är när jag inte kan motivera prisskillnaden ens för mig själv. Men ärligt talat, oftast är det ingen prisskillnad eller tal om någon krona eller två.
Jag har möjlighet att betala de futtiga kronorna för att bidra till en hållbar matproduktion och att fler kan ställa om till krav, eller EU-blomman (EU Ecolabel). Gärna rättvisemärkt också. Eftersom jag kan gör jag det, av flera anledningar: att måna om de som producerar vår mat, om djuren, om naturen, och att jag faktiskt tycker att det är godare.
Min farbror hade eko-grisar
En av mina farbröder som är lantbrukare ställde om till ekologiskt lantbruk redan år 2000. Hans produktion kan ni läsa om här, och om ni gillar eko-öl från Strömsholms bryggeri kan det mycket väl vara hans spannmål som du har druckit. Jag minns att han frågade mig redan 2001 om varför jag inte köpte mer ekologiska matvaror. Sedan dess har jag verkligen ändrat mig.
Kanske hjälper det att ha ett så jordnära (no pun intended) exempel nära. Min farbror hade även krav-grisar under en period. Det var de finaste och lyckligaste grisar jag har sett, och jag har haft andra grisbönder i min släkt så jag har sett grisköttsproduktion på nära håll. Skillnaden var slående. Efter att ha hälsat på dem i sin utehage där de sprang runt, bökade och dybadade hade jag bestämt mig: inget kött som inte är minst krav ska serveras i mitt hem.
Ska jag nu äta kött, vilket jag gör om än inte så ofta (och jag ligger långt från svenskens genomsnittliga 85 kilo per år) så vill jag att djuren åtminstone ska haft ett bra liv, där de har fått utlopp för naturliga instinkter, och en så stressfri slakt som möjligt. Jag äter inte kyckling- eller fågelkött alls för att jag inte kan smälta det, men hade jag kunnat hade jag ändå tagit avstånd från traditionell fågelproduktion.
Hållbart producerat kött
Jag köper gärna naturbeteskött. Hittills från Gröna Gårdar som jag verkligen gillar, här finns till och med en unboxingfilm av en köttbox från dem. Det är riktigt fint kött. Dessutom med högre omega-3-halt, och den stora fördelen att betesmarkerna ger en biologisk mångfald och binder koldioxid.
Såhär tänker jag och gör jag. Du får gärna känna dig inspirerad, men jag vill inte pådyvla någon mina matval. Själv fungerar jag så att jag gärna läser och på grundar mina beslut på information. Kanske gör du också det? Läs gärna även Naturskyddsföreningen skriver intressant om hållbar köttkonsumtion.
Avslutar med en liten film på glada badsugna kossor.
Det här är ett #blogg100-inlägg som Calle och jag kör på våra samlade bloggar Webbevakningsbloggen, Springcalle.se, Blodsockerbloggen och Carnebro.se.
[…] januari: Reflektioner runt kött, mat och hållbarhet | […]
Hej Anna-Carin!
Jag blir så glad när du dyker upp i min bevakning på jobbet. Härligt att se att du har koll på läget! :)
Om du vill läsa mer så har jag ett ex av Jorden vi äter att låna ut. (Årets bok utgiven av Naturskyddsföreningen. Hojta till i så fall.
Hils från Mona
Tack Mona! Jag blir så glad för det arbete ni gör. :) Hojtar till när min läshög minskat lite, för jag lånar gärna boken.
Bra! Hojta till bara.
Jag äter lchf men blir precis som du ofta skrämd av många andra lchf:ares fanatism i bloggar och forum. Som hela världen är en stor konspiration och de är de enda som sett ljuset. Jag tror inte på sånt. Jag tror det finns olika lösningar för olika personer, för vi är så olika. Jag tror att de flesta som jobbar på Livsmedelsverket och som forskar kring kost gör det för att de är genuint intresserade, och de ser vad de ser. Precis som jag ser vad jag ser: min mage är för första gången sen tonåren lugn (och smärtfri) när jag skippar kolhydraterna. Mina blodfetter är helt normala. Ibland går jag ner några hekton, och där vill jag ibland tycka att det är orättvist att vikten inte rasar på mig som på andra, men tänker att då har jag väl inte den kroppen, som svarar på det sättet på just denna kost. Men hellre lugn i magen än lite smalare, om jag måste välja. Att andra väljer annat är inget som borde göra mitt val sämre. Jag läser på och sätter mig in i fakta, och skippar ibland att läsa alla besserwisserkommentarer, och väljer så här. Och förstår att andra väljer annat, utifrån sina egna kroppar och egna val. Jag kan berättar hur det funkar för mig om nån undrar, men så länge folk respekterar mina val så respekterar jag deras.
Önskar jag kunde bli bättre på eko/krav-mat. Vi köper mycket eko/krav, men inte tillräckligt. Vi är för lata, för dåliga på att komma ihåg och leta alternativ. Mejeri behöver vi inte ens tänka på, där tar vi bara ekologiskt. Så borde det bli med mycket annat också, det gäller bara att börja tänka rätt och sen blir det en vana. Vi har faktiskt råd vi också, och en stor frys till stora inköp. Det finns liksom inga riktigt bra ursäkter. Bra att du skriver ibland så man påminns!