Stevie Wonder Xperience

Igår var jag på anrika Nalen för en musikupplevelse utöver det vanliga: Stevie Wonder Xperience. Det är en 16 personer stark föreställning som hyllar Stevie Wonders låtskatt, och gissa om det svänger?

Det är prisbelönta trummisen Morgan Ågren, keyboardisten Mats Öberg (som har ett band ihop och spelat med Frank Zappa), Derek Conyer med gospelbakgrund som sångare men låtskrivare för många House-etiketter och Stefan Gunnarsson som de flesta nog känner igen från Så ska det låta som har slagit sig ihop tillsammans med 12 andra musiker och gör Stevie Wonder Xperience. Och de är tajta! Jag som brukar gå på Stampen då och då kände även igen pianisten Micke Haglund, och andra bekanta ansikten i publiken.

Derek berättar hur han som liten enbart fick lyssna på gospel, eftersom hans pappa var predikant. Pappan lät dock Stevie Wonder slinka igenom ändå, och Derek älskade Stevie från första stund. Inte förrän han kom till Sverige hörde han Bob Marley och andra typer av artister. Men mest imponerande i all sin enkelhet, och även den som drog ner mest skratt, var Mats Öberg som träffat Stevie Wonder vid fyra tillfällen.

Mats är blind sedan födseln och när han har gått på Stevies konserter har han lämnat ett brev på blindskrift till Stevies crew, och fått träffa honom under allt från tio minuter till en timme efter showen. Vad de pratat om? Synthar. ”Som de synthnördar båda är”.

Jag visste faktiskt inte vilken fantastisk sångröst Stefan Gunnarsson har, som lämpar sig mycket bra för Stevies låtskatt. My Cherie Amour, finfina As och Overjoyed var några av de låtar han framförde. I övrigt var det Derek som stod för mesta sången, båda ackompanjerade av tre körsångerskor. Som avslutning/extranummer Master Blaster (Jammin’) och då stod de allra flesta i publiken upp och dansade på stället.

Det är ju enormt svårt att sitta still till den här musiken. Eva, Ida och jag sittdansade först på våra stolar och sjöng med, men strax var vi uppe och dansade i stolsraden. De flesta i publiken gjorde detsamma och det var fantastiskt att se gunget, entusiasmen och hängivelsen i den mycket åldersblandade publiken. Det var aldrig trångt men ett härligt ös och sann musikglädje. Bara det att vi själva kände att vi ville starta ett band, liksom. Som Ida sa: Men hur jäkla svårt kan det vara egentligen? (Just den typen av uttalande har också lett till att Ida blev anmäld till standup-kurs som hon avslutat med den äran, och nu går nästa. Så att … Man vet ju aldrig?)

De funderar på att ta den här showen på turné, och har du möjlighet att gå: gör det! Jag är fortfarande lite endorfinhög sen igår. Så underbart! Filmade en sju sekunders snutt, som kanske inte säger så mycket. Men ändå, lägger upp den här i alla fall. Klicka på länken nedan.

stevie wonder xperience

——————————————————–

Ett #blogg100-inlägg från mig och Calle. Läs alla våra samlade på Webbevakningsbloggen.