Mormor – ett slags porträtt

Medan jag var nere hos mormor i Ystad försökte jag fotografera henne då och då. Allt för att få en slags – kärleksfull – dokumentation över min mormor, Majken Agnes Viola. Jag minns henne från när jag var liten, och från fotoalbumen. Men jag vill också minnas henne från nu.

De bilder jag tog la jag ut på den finfina appen Instagr.am, som jag rekommenderar alla som har iPhone etc att använda om ni vill ta bilder och experimentera med dem. På Instagram kan man också kommentera, och det gjorde mig innerligt glad att det var flera som uppskattade bildserierna över mormor.

Det bidrog också till att jag bestämde mig för att göra ett blogginlägg av dem. Jag tycker själv att bilderna blev fina, att de visar Majken som hon är.

Mormor älskar att spela tärning. Vi spelar ett tärningsspel med fem tärningar som är enkelt att lära sig och väldigt roligt. Mormor sitter gärna själv och slår med tärningarna och skriver ned sina poäng som tidsfördriv. Hon är också mycket förtjust i vin, så sött som möjligt.

Mormor föddes 1925 tillsammans med sin tvillingssyster Ethel, fredagen den 13 mars på en av öarna utanför Karlskrona. Hon hade också en äldre syster, Margareta, som kallades Greta av alla. För mig var hon moster Greta, fast hon i praktiken inte var min moster utan mammas. Greta var gift med Bertil och de hade en stuga i Hunnebostrand som vi besökte nästan varje sommar när jag var liten.

Greta och Bertil fick ett barn, Bengt, som mormor kramar om på bilden ovan. Ingen av mormors systrar eller deras män lever längre, och mormor blev överlycklig när Bengt passade på och kom ner och hälsade på medan vi var i Ystad. Jag fick höra massor av historier från när de växte upp som jag inte hört tidigare, och dessutom Bengts smeknamn på mormor: Mackedosis.

Mormor i solglasögon på balkongen med sitt lagda, silvergråa hår. När mormor var ung hade hon korpsvart hår och gröna ögon. Hon hade inte mycket till läshuvud, var inte så intresserad har hon berättat, medan hennes tvillingssyster till och med tog realexamen. Däremot var hon duktig att sy och tyckte om att vara med barn.

Hon började arbeta som butiksbiträde i en skoaffär i Norrköping när hon och morfar hade gift sig och flyttat dit. Morfar var med i Odd Fellow, Frimurarna och Lions, och det var många sociala tillställningar som mormor ofta sydde sina egna klänningar till. Senare hade hon lampshop och lärde andra sy lampskärmar och sydde själv på beställning. Min mormor doftar nästan tyg och fransar för mig.

Mormor har en osviklig känsla för tyger och material och kvalitet. Hon är både en stylista och fashionista i själen. Därför tycker jag så mycket om den här bilden, jag tycker det lyser om henne.

Mormor har alltid varit otroligt duktig på att laga mat. Det var alltid trerätters hemma hos mormor och morfar. Tocke (skånsk tupp), styckad, brynt och ugnsstekt med brunsås, potatis och svart vinbärsgelé (morfar åt alltid krävan). Inkokt lax. Efterrätter. Kalljästa bullar. Pepparmyntskyssar till jul. Jitterbuggbullar. Vi barnbarn fick alltid chokladröra efter frukosten när vi var på besök: grädde, kakao och strösocker ihoprört i en blåvit mockakopp.

När hon växte upp åt man alltid kräm eller kompott efter middagen, som efterätt. Det godaste man visste då. Nu är högtidsstunden när vi är där och hon får potatis, hemtjänsten kokar nämligen inte potatis. Här sitter hon med en kokt nypotatis – det heter så i Skåne, inte färskpotatis – med en rejäl klick smör, glittrar och säger ”Gottare än kräm!”.

Mormor hör väldigt dåligt och har hörapparater i båda öronen. Det har hon gjort så länge jag kan minnas. I teverummet har hon en hörselslinga som gör att teveljudet förstärks via hörapparaterna och man kan ha normal volym på hörapparaterna. Vi som sitter bredvid kan lyssna på den nivå vi vill ha, vilket även grannarna uppskattar.

Det gör också att mormor hojtar väldigt högt när hon kommenterar det hon ser på teven. Väldigt högt, så att vi andra rycker till. Vi tittade  på en av Harry Potter-filmerna tillsammans nu, och mormor tyckte att den var lite otäck (precis som jag också gör) – då är det lika bra att sätta händerna för ögonen när det är som otäckast.

Mormor älskar att duscha. Hon njuter för fulla muggar när det varma vattnet rinner nerför ryggen. Med hemtjänsten får hon duscha en gång i veckan, och när vi är där blir det såklart mer. Mamma passar på att klippa hennes hår, tvätta det och lägga upp det på spolar med läggningsvätska. ”Nu ska jag göra mig vacker!” upprepar mormor.

Ja, lite fåfäng är hon. Fortfarande. Lägga håret, antirynkkräm på och så självklart: läppstift. Läppstiftet som helst är av märket Dior och gärna ceriserött ska på innan man kan gå ut, även om det mest hamnar på tänderna. Jag tycker om det. Jag tror också att det gör att hon känner sig piggare.

Såhär tjusig blev mormor när vi gick ut på rullstolspromenad. Hon kan gå några steg själv med stöd av rullatorn hemma, men ute är det rullstol som gäller. Som hon njuter då! Sol och frisk luft i ansiktet. Man riktigt ser hur nöjd hon är. Och just tjusig: det nylagda håret med det vackra fallet och den ljuvliga silvergråa tonen, solglasögonen och så läppstiftet. Alltid läppstiftet.

Mormor var aldrig intresserad av trädgårdsarbete. Den delen skötte och brann morfar för, alltid med prunkande rabatter och trädgårdsland. Däremot syltade och saftade hon alltid. Det växte luktärtor mot spaljéer på altanen i deras hus, och när vi gick förbi torget för att köpa blommor till morfar i minneslunden valde hon rosa luktärtor. Rosa och cerise är mormors färger.

Mormor och morfar gifte sig 1947, ett dubbelbröllop med hennes tvillingsyster Ethel som var gravid. De hade vita klänningar och stora slöjor och röda nejlikor i brudbuketterna. Morfar gick bort i december 2000 efter lång tids sjukdom och många hjärnproppar, men mormor vägrade låta honom flytta till ett vårdhem. Hon tog hand om honom själv, och jag förstår inte riktigt hur hon orkade. Varje gång han fick en TIA-attack och ramlade släpade hon upp 120 kilos man från golvet.

Jag vet att hon saknar morfar varje dag, trots att deras äktenskap inte var idel solsken. Men de tillhörde den åldersgruppen där man bet ihop. Morfar ligger begravd i minneslunden på Gamla kyrkogården i Ystad, och vi går alltid hit och tänder ljus och lägger blommor med mormor.

Som sagt, mormor älskar potatis. Och nästan ännu hellre, pommes frittes. Från gatuköket. Hon är nästan okontaktbar när hon äter det. Annars är det inte mycket modern, utländsk mat som går hem hos mormor. Allt det där som vi andra förknippar som svensk mat: pasta, ris och pizza. Inget vidare, tycker mormor.

Söta lilla mormor, otroligt fokuserad på sin korsordstidning, i solklänning på balkongen. Insmord med solskyddsfaktor. Både mormor och morfar har alltid älskat att bada och sola. Mormor paddlade med brorsan i gummibåten i vågorna vid Ystads havsbad och sjöng En sjöman älskar havets våg med sin tondöva stämma när vi var små.

Mormors händer. Som berättar om ett helt liv. En av fläckarna på högerhandens handrygg är ett gammalt brännmärke, från den första skjortan hon strök åt morfar. Rynkor, fläckar – alla berättar de något.

Jag vill minnas hennes berättelser.