Amning och diabetes typ 1

Jag tänkte dela med mig av det jag har fått veta om amning vid diabetes typ 1, nu innan jag själv har provat. Så får jag se om jag tycker att det stämmer sen. Tänkte även få med lite av mina funderingar runt det här med att amma. Det verkar inte riktigt så enkelt som det ser ut på bilder till exempel.

Mina tankar om amning

Jag har aldrig riktigt reflekterat runt amning och hur det fungerar förrän jag blev gravid. Man ser ju att ett barn ligger vid bröstet och äter, och så är det inte mer. I början av graviditeten när brösten var ömma och jag tänkte på att mata en bebis så, kände jag faktiskt mest avsmak. Att någon skulle sutta på dem mest hela tiden, ja, det kändes snudd på motbjudande.

Det har dock förändrats under tiden. Kanske också för att jag faktiskt började läsa lite mer om amning – och då inte om varför WHO tycker att kvinnor ska amma, den debatten har jag följt på avstånd under åren ändå, eftersom jag är bekant med Petra Jankov Picha som har skrivit en bok om flaskmatning – och hur det fungerar rent praktiskt.

Nu känner jag att jag vill ge det ett allvarligt försök, och det var jag som tog upp det med min barnmorska. Inga påtryckningar därifrån med andra ord, som man ibland hör att andra får. Jag tar också med mig att svenska barn föds upp minst lika bra på ersättning, så att ett eventuellt misslyckande med amningen inte behöver bli en stor sak.

Alltså blir det amning trots att det är lite speciellt just i kombination med min diabetes typ 1. Jag äter även en terapeutisk dos med vätskedrivande medicin som måste tas bort någon vecka innan förlossningen för att den kan förhindra mjölkbildandet i brösten. Och förhoppningsvis får min bäbis och jag det att fungera tillsammans, annars går vi över på ersättning. Ingen dramatik.

Lite om amning

Rent generellt om amning har jag hittat flera jättebra sidor att läsa på, och även bland en del av mina boktips (del 1 och del 2) avhandlas amningen. Sagogrynet har en hel skola med mängder av inlägg om amning, och konkret how to med länkar till filmer, allt är läsvärt. Amningshjälpen har hjälpmammor som man kan få stöd av under amningen, helt ideellt. Sjukhusen har också amningsmottagningar, och BVC ska vara ett stöd.

Det jag tyckte var bra att få reda på är att det inte är helt självklart att amningen fungerar av sig själv. Det handlar om att bäbisen ska få ett bra grepp för att man inte ska få problem med såriga bröstvårtor och det som kan komma med det. I början kan det också göra ont. Det kan ta flera dagar, ibland ännu längre tid, innan mjölkproduktionen riktigt kommer igång efter den första råmjölken. Och så, den lilla detaljen om att många nyfödda vill ammas så gott som dygnet runt. Allt sånt som jag tänker att det är bra att vara förberedd på innan.

Barnets blodsockernivå och tillmatning

Det är vanligt att barn till typ 1-diabetiker föds med lågt blodsocker. Som jag har fått det förklarat för mig, beror det på att barnet har en egen insulinproduktion som jobbar med att hålla blodsockernivån nere. Och barnet och jag delar på mina blodsockernivåer, som trots bra värden ligger lite högre än för friska. När barnet föds tar det en liten stund innan dess insulinproduktion ställer om till dess egna blodsockernivåer, och dessutom ”svälter” barnet första dygnet. Svälter gör alla nyfödda innan amningen är igång.

Det är normalt sett ingen fara men för mitt barn som förmodligen har ett blodsocker en bit under det önskvärda krävs det tillmatning, alltså extra näring i form av min eller en annan mammas bröstmjölk via modersmjölkscentralen, så att barnet får ett normalt blodsocker. Problemet med tillmatning, när barnet får bröstmjölk droppvis ur en kopp in i munnen, är att det kan störa amningsreflexen lite.

Det kan alltså krävas mer jobb för mig och mitt barn att få amningen att fungera. Jag kommer att få stanna på BB i minst tre dagar för att allting ska vara på banan med mig, barnets blodsocker och förhoppningsvis amningen också. Det är noterat i journalen att jag vill amma, så på BB kommer de att försöka hjälpa till så mycket som möjligt. Genom att man alltid bjuder bröstet först, och tillmatar efter, att barnet ligger så mycket hud mot hud som möjligt för att få igång mjölkutsöndringen.

Mina blodsockernivåer under amning

Direkt efter förlossningen ska mina insulindoser sänkas med minst hälften, kanske mer, som jag skrev här. Det är även viktigt för att man vill ha ett lite högre blodsocker som buffert under amningstiden. Man ligga mellan 8 och 9 mmol i blodsocker. Det beror på att ämnesomsättningen är helt annorlunda vid amning, att den går så mycket fortare.

Man sjunker snabbt i blodsocker medan man ammar och då vill man helt enkelt ha en buffert att sjunka på. Insulinkänningar och ansvar för ett spädbarn är kanske inte en helt lyckad kombination. Alltså är det bättre att ligga lite högre så att man klarar svängningarna utan känningar. Det är ju dessutom under en begränsad tid. Jag har även läst om kvinnor med diabetes typ 1 som under tiden de ammar suttit och druckit saft och ätit bananer för att parera.

Det blir amning ändå – om det fungerar

Det är med andra ord inte självklart med amning, och den lättaste vägen är kanske att välja ersättning på en gång. Men jag vill ändå ge det ett försök. Många amningsberättelser vittnar om att när amningen kommit igång är det en väldigt fin upplevelse, och det känns dessutom rätt praktiskt att alltid ha perfekt tempererad mat med sig.

Funkar det inte, så vet jag att jag gjorde ett försök. Kanske kan jag delamma, och kombinera mer ersättning. Eller så blir det ersättning för hela slanten. Och det blir bra det med. Whatever works works. Men det känns fint att ha funderat igenom och läst på och bestämt mig för ett sätt att börja i alla fall.