Att ta tjuren vid hornen

Det här med att mina njurar inte är helt okej skrämmer mig. Väldigt. Så pass att jag så gott som har förnekat det, även om jag ätit mina mediciner och lämnat prover och så. Men det går inte att ta på, att det är fel på njurarna, för att det inte känns och inte märks.

Under våren har jag varannan vecka träffat en kurator på diabetescentrum på SÖS. Vi har pratat mycket om min diabetes och relationen till den, hur jag vill att det ska fungera och vad mina mål är, vad jag upplever som problem och så vidare. Det har varit otroligt nyttigt och viktigt och lett till flera insikter.

Att vara modig är inte att inte vara rädd

När så min läkare återkom för några månader sedan och sa att han var chockad över provsvaren på mina njurar och hade konsulterat en njurspecialist, och ville att jag skulle ta fler prover fick jag nästan panik. Något jag såklart tog upp med kuratorn, med tårarna rinnande. Vi kom överrens om en strategi.

Igår var jag och träffade min läkare, på en specialtid som egentligen inte finns i systemet. Jag hade min bror med mig som extra öron och en hel timme att bara få prata om njurar, mina njurar, framtid och vad som kan hända. Det var väldigt bra. Nu känner jag mig lite lugnare, även om det är en sorg att mina njurar inte är ok.

Äggvita, njurskada och njurspecialist

Jag läcker inte bara äggvita utan filtrerar inte så bra som jag borde. Man ska ha över 80 i värde, och jag har 77 vilket visar på en njurskada. Under 5 behöver man dialys. Det är ganska långt kvar. Med medicinering och bra blodsockernivåer kanske jag inte ens kommer dit. Eller så gör jag det, och då startar man en njurtransplantationsutredning omgående. Det kan ta 5 eller tjugo år, ingen vet.

Jag ska träffa en njurspecialist efter sommaren som ska ta biopsi och utesluta andra njurskador. Med remissen kommer även frågan att skickas om bedömning för framtida graviditet. Det som kan hända under en graviditet är nämligen att diabeteskomplikationer förvärras och tar fart i en försämringsprocess. Jag har inga planer på att bli gravid nu, men det är bra att veta ändå.

Ny mottagning inför planerad graviditet

Jag fick också veta att Diabetescentrum kommer att öppna en preconceptionsmottagning för diabetiker. Så att man kan förbereda sig inför en graviditet, både fysiskt och psykiskt. Vi pratade en hel del om vad en graviditet innebär, eftersom det kan vara svårare att bli gravid också med njurskada.

Som att det inte räckte med att just den biten redan är svår för mig med PCOS, just det bidrar dessutom till att det är svårt att gå ner i vikt. Plus att jag har låga sköldkörtelvärden – som det inte finns någon anledning att medicinera för än, ingen inflammation i sköldkörten – som ytterligare bidrar. Jamen YAY. Hurra för min kropp liksom.

Och så lite hyllning av min läkare

Däremot, hurra för min läkare och mitt diabetesteam. Vården och vårdkontakterna är så otroligt viktiga. Och även om brorsan var med igår pratade min läkare bara till mig, otroligt lyhörd, och väjde inte för jobbiga och svåra fakta. Tålmodig och med agendan att jag skulle förstå. Noga med att betona att det inte bara hänger på mig, utan att jag har mitt team i ryggen. Det är bra.