De senaste dagarnas turbulens

De senaste dagarna har varit lite turbulenta. Det började i måndags när jag gjorde tillväxtultraljudet som jag skrev om här. Allt såg bra ut till att börja med, pigg och lite rundare bäbis som sprallade runt i magen. Normal hjärtaktivitet, normala andningsrörelser, normala fosterrörelser, normalt med fostervatten.

Men när barnmorskan skulle mäta flödet i navelsträngen, arteria umbilicalis, så var det inte helt okej. Flödet har försämrats. Och bäbisen gjorde sitt bästa för att pilla överallt på navelsträngen så det var svårt att hitta ett bra läge, så mätningen tog tid. Det visade sig också att bäbisen inte lagt på sig så jättemycket som min barnmorska hade förvarnat om. Tidigare har den legat ganska precis mitt på kurvan på tillväxtschemat, nu låg den -5,5 % under.

Fortfarande inom normalspannet, men lite oväntat och det i kombination med ett sämre flöde gjorde att det bokades en tid för CTG-kurva efter diabetesronden på akutsidan av SMVC. Inte för att det är akut, men det som bokas där ligger utöver vanliga mottagningen. Man vill helt enkelt kontrollera att bäbisen mår bra, och ta toxinprover på mig för att se om jag har indikationer på havandeskapsförgiftning.

Diabetesronden först

Men först diabetesrond, som är med en diabetesläkare och överläkaren i obstetrik och en barnmorska. Naturligtvis blev det en del fokus på tillväxtultraljudet, och mitt blodtryck som togs efter ultraljudsundersökningen och då låg på 150/80. För högt. Så nu har vi höjt dosen på blodtryckssänkande (vilket var förväntat att vi skulle behöva göra förr eller senare i graviditeten).

De ville även sjukskriva mig på heltid omedelbart, men det går inte i praktiken, så jag är sjukskriven på heltid från måndag istället. Ordinerad vila och o-stress. Vi gjorde justeringar i basaldosen igen, jag har ett Hba1C på 58 som man gärna vill få ner lite. Nu verkar jag få lite mer känningar, så idag har jag skickat kurvor till diabetesläkaren för rådgivning.

Jag blev också informerad om att jag kommer att vara på SMVC oftare nu, med fler CTG-undersökningar, ultraljud och flödesmätningar förutom det vanliga med urinprov och blodtryck. Det blev bokat nytt CTG på imorgon, när jag ändå träffar min barnmorska för rutinkoll och förlossningsvisning, plus ett nytt arteria uterina, och på måndag ett nytt tillväxtultraljud. Sen är det barnmorsketräff på torsdag igen, och måndagen efter ny diabetesrond. Så även om jag skulle vara pigg nog att jobba skulle jag knappt ha tid?

Och så känslorna då

Naturligtvis var det rätt omtumlande för mig och jag blev orolig. Jag började till och med gråta under ronden, blev omklappad av obstetrikern och fick mjukt papper att torka ögonen med. Barnmorskan som var med på ronden satt hos mig en stund efteråt, och någon pratade med min barnmorska som kom och frågade om vi skulle prata lite.

Så in till henne och slippa sitta i korridoren bland alla andra patienter och hon förklarade mer ingående att barnet verkar må bra, att det kanske bara är ett lite mindre barn, men att man vill ha koll. Och skulle man i värsta fall behöva ta ut barnet tidigare är det 32 fullgångna veckor och välutvecklat, med mycket god chans att klara sig lika bra som ett fullgånget barn. Man kanske inte ens behöver ha andningsmaskin i sånt fall.

Provtagning och CTG

Lite lugnare men fortfarande ledsen och gråtig blev jag intagen till provrummet för stick i armen och toxproverna. Undersköterskan lyckades sticka fel så att ett av mina två enda stickbara kärl i armvecket gick sönder, men sedan tog en lugn erfaren barnmorska över och fick ut två rör med blod. Sedan in i CTG-rummet med en skön vilfåtölj och bli uppkopplad mot en apparat som mäter barnets hjärtljud och rörelser.

Väl därinne, i lugn och ro, med ljudet av min bäbis hjärta som slog ordentligt och snabbt som det ska, med mängder av fosterrörelser blev jag en gnutta lugnare. Bäbis mår bra. Mådde den inte bra skulle hjärtljuden gå ner och med näringsbrist skulle den inte orka spralla runt så mycket som den gör.

Efter CTG och provsvar fick jag träffa en annan läkare – de ska alltid bedöma och signera en CTG-kurva innan man får gå hem – som efter mycket kommunikationsmissar som jag var för trött för att störa mig på, bekräftade att bäbisen mår bra. Inga tecken på havandeskapsförgiftning för min del, men fortsatt koll och tätare kontroller. Plus att om jag sväller plötsligt, får kraftig huvudvärk, ont under revbenen eller allmän olustkänsla måste jag höra av mig. Sen fick jag gå hem, efter ungefär 5 timmar på SMVC. Mycket trött och fortfarande ganska ledsen och omtumlad.

Insulinresistens och ketoner

Morgonen efter vaknade jag med ett blodsocker på 18 mmol. Så högt har jag inte haft sen väldigt tidigt i graviditeten och såklart blev jag jättestressad över det, förutom att man rent fysiskt mår dåligt av att ligga så högt. Bäbisen sparkade i magen så den var okej i alla fall, men vid värden över 14 behöver man som gravid kolla ketoner. Ketoner är fettsyror som kan gå över till barnet och vara skadliga, och ketoner kan leda till ketoacidos. Har man ett ketonvärde över 0,6 som gravid behöver man kontakta vården.

Problemet var att min ketonmätare inte fungerade. Så efter kontakt med supporten, fick jag beskedet om att jag måste ha en ny mätare. Upp till SÖS och så brottningsmatch med snipig receptionist på Diabetesmottagningen om att ens få komma in till undersköterskorna – ”då får du ringa och boka en tid” håller liksom inte som argument när jag står där med stor mage och risk för mitt barn, kan vi ju säga – och superfint mottagande av bästa Sol-Britt som kände igen mig. På tre minuter hade jag fått ny mätare, mätt ketonerna som var på 0,1 och fått info.

Huvudvärk och ny koll

Trött och omtumlad igen, fortfarande orolig och ledsen sen gårdagen, och inte bra fysisk av det höga blodsockret som inte gav med sig förrän framåt lunch. Efter lunch kom huvudvärken smygande, kanske inte så konstigt. Vid fyratiden hade det inte gått över, så jag ringde SMVC för att höra vad de tyckte. I och med havandeskapsförgiftningssymtom. De bad mig ta en alvedon och komma upp för en koll, för säkerhets skull.

Så, upp till SÖS igen. CTG-kurva, toxprovtagning, läkarundersökning. Och där var det ju kaos i och med att datorsystemen i hela Stockholms landsting havererat, men de skötte det superfint med papper och backupsystem. Vid halvsju hade jag fått en alvedon till, proverna var bra, bäbisen lika pigg som under gårdagen och jag fick åka hem mot löfte att komma tillbaka imorgon till mina bokade tider. Ingen havandeskapsförgiftning alltså, men en mycket, mycket trött Anna-Carin.

Och nu då?

Nu återstår de bokade tiderna imorgon och nästa vecka. Jag känner mig väl lite lugnare, men är fortsatt trött och såklart orolig. Det jag däremot känner är att jag är så otroligt väl omhändertagen, och att mottagande på SMVC är väldigt fint och bra. Det är skönt det. Och – bäbisen mår bra. Det försöker jag fokusera mest på.