En märklig grej med bilkörning

Häromveckan erbjöd jag mig att köra hem en bil från Östermalm till Hammarbyhöjden, här i Stockholm. I rusningstrafik. Inget konstigt alls tänker kanske du nu, och inte jag heller egentligen. Jag erbjöd mig som sagt, och det var en smidig lösning för alla inblandade.

Jag har kört en del i Stockholm förut, så det är inte heller det att jag inte skulle hitta – egentligen. Och jag har haft körkort sedan 1999, egen bil i omgångar, och har liksom rätt god körvana, även av storstäder. Bilen i fråga är dessutom en automat.

Ändå kände jag ett gurglande i maggropen och en stigande nervositet. För att köra en bil? Ja. Jag tror det var för att det var längesen, och att det var mitt igenom Stockholms city, och i rusningstrafik. Att jag plötsligt kände mig osäker. Som om jag övningskörde på nytt, eller var alldeles grön på bilkörning.

Kan det hända dig också? Om du inte kört på länge till exempel? Att känna sig lite ringrostig och ett lätt obehag inför att köra. Kanske till och med så mycket att du väljer att inte köra?

Jag körde hem bilen, lugnt och säkert, och utan minsta tillstymmelse till stress eller tillbud. Trots mycket trafik. Och jag funderade mycket över den här känslomässiga reaktionen, som inte har bäring i verkligheten. Att bli nervös och känna obehag inför något, som jag logiskt vet att jag kan. Enda sättet att hantera den är att utsätta mig för det jag känner obehaget inför, har jag kommit fram till. Om du känner igen dig, hur gör du?