Jag närmar mig 20 000 tweets på Twitter. Jag har twittrat sedan 2009, och jag är fortfarande lite sned över att jag inte hoppade på inbjudningarna till Jaiku när de kom, långt före Twitter.
Twitter är en daglig del av mitt liv. Jag kollar Twitter på morgonen och på kvällen och däremellan. Jag stänger av medan jag jobbar, när jag vill vara ostörd eftersom jag märker att jag får lite splittrat fokus.
När jag flyttade upp till Stockholm var det första gången på alla mina flyttar som jag omedelbart hittade och träffade massor av nya vänner. Ett gäng stockholmstwittrare välkomnade mig ivrigt redan när jag outade den förestående flytten. Jag hade hunnit bo i stan i tre dagar när det var dags för första tweetupen i Stockholm.
En tweetup är en meetup för twittrare. Man bestämmer tid och plats och så ses man. Med andra ord, twitter är en källa till fler vänner, nya vänner och fördjupade vänskaper. Man ses ansikte mot ansikte också. Samtalet på Twitter fortsätter utanför och på Twitter. Och det är öppet för alla.
Många av mina vänner från tiden före Twitter finns på Twitter, och många av mina vänner idag har jag träffat via Twitter. Av de dryga 1 300 twittrare som skapar mitt flöde hittar jag intressanta länkar, åsikter, humor, tips och en enorm kunskap. Från trivia till spets. Jag kan fråga vad som helst, och det finns alltid någon som svarar.
Jag har länge tänkt sammanfatta och beskriva min fascination, beroende och kärlek till twitter här i bloggen. Men nu behövs det inte, för att Johan Hedberg har gjort det så himla bra. Läs hans inlägg 20 000 tweets – vad har de gett mig? Så förstår du varför jag också hänger på Twitter.
Läs vad jag har skrivit tidigare om Twitter.
