Om man googlar the Law of Small Numbers får man upp sökresultat över matematiska formler, vetenskapliga urval och liknande. Det är inte det som jag tänker berätta om här. Det jag syftar på är Richard K Bernsteins Law of Small Numbers.
Vem är Richard Bernstein?
Richard K Bernstein är en typ-1 diabetiker och diabetesläkare i närheten av New York i USA. Jag fick veta om honom via min internetresearch när jag första gången provade LCHF som diabeteskost 2006. Då läste jag på och beställde sedan två av hans böcker via Amazon, där jag har läst den ena: the Diabetes Solution.
Bernsteins egen historia är fascinerande, läs hela här. 1946 diagnostiserades han med diabetes typ 1, och skötte sig som man skulle då. Och mådde inte bra, med galopperande följdsjukdomar. 1969 kom han i kontakt med de första blodsockermätarna, via en branschtidning. Det var svårt att få tag i en, men han lyckades. Och med den började han testa, utvärdera och koppla samman orsak och verkan.
Ett eget sätt att hantera diabetes – the Diabetes Solution
Det han kom fram till var en egen regim, som han kallar the Diabetes Solution. Det handlar om framförallt kosten, men också att förstå hur kroppen fungerar och sammahang. Sedan dess har nästan alla av hans följdsjukdomar gått tillbaka. När han ville uppmärksamma läkare och ADA, American Diabetes Association, på hans behandling och resultat ville ingen lyssna.
Bernstein resonerade som så: ”I couldn’t beat ‘em, so I had to join ‘em.” 45 år gammal utbildade han sig till läkare och driver egen praktik där han behandlar patienter med diabetes och metabola syndromet. Hans böcker är väldigt intressanta, och även om man inte följer hans regim till fullo så finns det delar att använda sig av i sin egen behandling.
En av dem är the Law of Small Numbers. Den har hjälpt mig en hel del i min egen vardag, där testa och utvärdera är en stor del av behandlingen. Det är kapitel 7 i boken, och här kan du läsa kapitlet online. Jag rekommenderar att läsa hela kapitlet, men i korthet går det ut på: ”Big inputs make big mistakes; small inputs make small mistakes.”
Förutsägbarheten är kärnan
Precis som sökresultaten i början av det här inlägget förklarar, är det många biologiska och mekaniska system som reagerar på ett förutsägbart sätt på en liten inmatning, men helt oförutsägbart på en stor mängd. Bernstein använder en liknelse med trafik. Dubblera mängden bilar, och risken ökar inte lika mycket, utan exponentiellt.
Det är förutsägbarheten som är kärnan i diabetesbehandlingen enligt Bernstein. Att förutsäga effekten av måltider och insulin gör att man kan normalisera sina blodsockervärden. Hur uppnår man förutsägbarhet då? Genom att dels kontrollera intaget av kolhydrater, och dels genom att hålla insulininjektionerna under 7 IE per injektion.
Kolhydrater
Vi börjar med kolhydraterna. 1 g kolhydrater ökar blodsockret med 5 mg/dl. Mg/dl är ett annat mått för blodsocker, och översätts lättast till mmol/l (millimol per liter) som vi använder i Sverige genom att divideras med 18, eller multipliceras med 0,055. Om jag räknar rätt innebär en ökning på 5 mg/dl 0,275-0,277 i millimol. 10 gram kolhydrater ökar då blodsockret med 2,7 millimol.
Här rekommenderar Bernstein att man utesluter så mycket kolhydrater som möjligt, och ersätter det med protein. Protein i sin tur ökar också blodsockret, men mycket mindre och på ett mer förutsägbart sätt. För mig är det svårt att helt utesluta alla kolhydrater, eftersom jag inte kan smälta alla proteinkällor (återkommer om det i ett annat inlägg). Men det är ändå nyttigt att ha det här i bakhuvudet när man väljer kolhydratkällor, det vill säga långsamma, och mängden kolhydrater, och sedan beräknar sin insulindos.
Insulinet då?
Insulin sålunda. Det finns en osäkerhet runt upptaget av insulin vid injektioner. Studier har visat att injektioner i magen har en genomsnittlig variation i upptag på 29 %. Enligt Bernstein beror upptagsvariationer på att kroppen uppfattar injicerat insulin som ett främmande ämne (eftersom det är på fel plats) och förstör en del av det, beroende på injektionsställe, injektionsdjup, injektionshastighet och storlek på insulindosen. Ju större dos desto större irritation och inflammation, större anledning för immunsystemet att reagera.
Större doser insulin ger alltså en större osäkerhet på mängden insulin som tas upp och används av kroppen för att sänka blodsockret. För normalviktiga typ-1 diabetiker utan egen insulinproduktion rekommenderar Bernstein doser på 1/4-del till max 7 IE insulin. Då ligger man nära noll i variation och har bra förustägbarhet på effekten.
Är man överviktig eller av annan anledning, till exempel med långverkande insulin, och behöver ta högre doser än 7 IE rekommenderas man att dela upp dosen på flera injektioner där ingen överstiger 7.
Läs boken!
Richard Bernstein pratar också om tajmingen av injektionerna. Där måste man dock läsa fler kapitel i boken om olika faser i insulinets verkan, och om Chinese restaurant syndrome. För mig är tajmingen dessutom lite annorlunda som har fördröjd magsäckstömning. Men det är ändå nyttigt att läsa! Jag rekommenderar verkligen Bernsteins bok till dig som vill förstå diabetes och fysiologin, även om man inte måste följa hans diet.
