Att hitta orsak och verkan

Ikväll var jag och tränade zumba. Det är ett latinoinspirerat dansfitnesspass, otroligt roligt, men högintensiv förbränning med mycket armrörelser. Ställer lite krav på förberedelserna, ur diabetessynpunkt.

Det är nämligen så att när man är fysiskt aktiv och har diabetes är det en hel del saker att tänka på. Du förbränner mer så du kan lätt få insulinkänning. Men, du kan också få insulinbrist under träningen – den här mekaniken är jag inte helt säker på, ber att få återkomma med en förklaring, vet bara att det är så. Och om du ligger över 15 i blodsocker är det direkt olämpligt att träna (förutom att det känns rätt kasst i kroppen).

Alltså behöver man hålla blodsockret på en bra nivå. Varken för högt eller för lågt. Många löser det genom att äta en banan mitt i, en näve russin eller ha sockersaft i vattenflaskan. Jag gillar inga av de alternativen. Återstår druvsockertabletter.

Att träna med insulinpump

Med pumpen kan jag ställa ner basdosen, eller helt stänga av den i upp till fyra timmar. Helst börja lite innan träningen, så att insulineffekten i kroppen möter ansträngningen/den ökade förbränningen. Man får helt enkelt prova sig fram.

När jag stavgår brukar jag ställa ner basdosen med 40 %, helst en kvart innan. Men ibland glömmer jag och kommer på när jag har börjat gå. Då ställer jag ner den lite mer för en liten tid, och sen hämtar jag upp till 40 %. När överkroppen är aktiv, som vid stavgång, förbränner man mer. Inte ovanligt att få känning när man dammsuger till exempel.

Högintensiva zumbapass två dagar i rad

Jag körde ett zumbapass igår också. Då hade jag 6,1 i blodsocker en kvart innan och ställde ner pumpen med -80 %. Jag hade inte ätit innan, mer än ett mellanmål beståendes av några jordgubbar två timmar tidigare. När det högsvettiga passet var avklarat låg jag på 6,2. Perfekt balanserat.

Så idag, 6, 4 före passet. Ställde ner pumpen på samma nivå. Hade ätit en bit laxfilé, grönsaker och sås en och en halv timme innan. Samma lunch båda dagarna. 25 minuter in i passet kände jag den välbekanta yrseln. Försökte köra lite till, men kollade sen blodsockret. Första svaret gav 1,9 men så kände jag mig knappast. Ett test till, där jag torkat bort svetten lite bättre, gav 3,4.

Det var bara att avbryta, koppla bort pumpen och äta druvsocker. Efter en stund kom känslan, förtrytelsen, över att behöva bryta det roliga träningspasset. ”Diabetesjävel, kan du inte bara spela med mig istället för att ställa till det?”. Så känns det ju ibland. Kan inte jag få styra, liksom?

Analysera – hitta orsak och verkan

Känslan ebbade ut. Sen började jag analysera vad som gett känningen. Förutsättningarna verkade ju vara de samma? Till och med bättre idag än igår? Mat, blodsocker, pumpinställning, och pass var samma. Var gick det snett? Jag trodde ju att jag hittat ett förhållningssätt som funkade.

Det tog rätt lång tid för mig innan jag hittade en trolig anledning, efter att ha vägt alla parametrar fram och tillbaka. När man har kört ett träningspass med kondition och styrka, ökar förbränningen och insulinkänsligheten i kroppen, ända upp till 48 timmar.

Det är en bra sak, men även bra att veta. Man kan behöva mindre måltidsinsulin efter träningspass just av den anledningen, och för att undvika känningar. Om man tränat på kvällen är det bra att äta efteråt, risken för känning på natten ökar.

Eftersom jag körde ett zumbapass igår var jag förmodligen mer känslig för insulinet idag, och fick känning trots mina åtgärder. Hade jag sänkt pumpen med 90 % hade jag kanske klarat det. Nåt att ta med nästa gång det händer att jag kör hårda pass två dagar i rad.

Kunskap är makt

Det är därför det är så viktigt att veta så mycket som möjligt om mekanismer, kroppen och växelverkan. Bara då kan man förstå vad som händer, och varför, och göra något åt det. Vara förberedd. Göra det man gillar utan att oroa sig.

Kunskap och mod att pröva sig fram är nyckeln till kontroll och makten att styra sitt eget liv med diabetes.