Arteria uterina-ultraljud

I fredags var jag på ett speciellt ultraljud på Specialistmödravården. Det kallas för arteria uterina, och görs efter v 24+0. Det mäter motståndet i de blodflöden som försörjer livmodern med blod, och därmed bäbisens tillgång på näring och syre, och bortforslingen av avfallsprodukter från bäbisen. Det är moderkakan i livmodern som försörjer navelsträngens två artärer och en ven med blod. Det bästa för barnet är lågt motstånd, och man mäter även flödet i navelsträngen.

För mig som har haft diabetes så länge, dryga 20 år, kan det finnas ett ökat motstånd i artärerna. Det kan påverka barnets tillväxt, och därför vill man mäta det redan nu genom det här speciella ultraljudet. Om barnet inte växer som det ska, och inte verkar må bra, kan man behöva förlösa barnet tidigare. Resultatet av arteria uterina-ultraljudet avgör hur ofta man behöver mäta tillväxten under resten av graviditeten.

Så här går ett arteria uterina-ultraljud till

Faktiskt precis som ett vanligt ultraljud. Man ligger på en brits och får magen insmord med glidslem. Skillnaden är att barnmorskan eller läkaren tittar extra noga i höger och vänster ljumske på mamman, och letar efter de blodkärl som försörjer livmodern med blod. När man hittar blodkärlen mäter man med hjälp av ultraljudet flödet i kärlen, och då hör man även flödet. Inte som pulsslag men som ett svischande.

Personalen som utför ultraljudet kan få leta ett tag, och trycka  med ultraljudsstaven, men det gör inte ont. Anledningen är att de behöver hitta rätt kärl, dessutom i ett läge där blodet flödar obehindrat. Alltså inte precis där kärlet böjer sig eller så.

Man tittar också efter barnets navelsträng och mäter samma sak där. Hur snabbt de röda blodkropparna transporteras till moderkakan. Man mäter också barnets skalle, magomfång och lårben, för att bedöma storleken på barnet.

Resultatet av alla mätningar ligger till grund för en tillväxtbedömning, där man bestämmer hur ofta man ska följa barnets tillväxt, utanför den normala tillväxtplanen som alla gravida följer.

Resultatet av mitt arteria uterina-ultraljud

Förvånande nog var mitt arteria uterina-ultraljud helt utan anmärkning. Jag hade det sammantagna värdet av 0 vilket innebär att navelsträngsflödet var utmärkt, och blodet strömmar fritt och lätt till livmodern och moderkakan. Skönt!

Bäbisen ligger rätt precis på tillväxtkurvan just nu. Den beräknade vikten just då var 768 gram, och avvikelsen från normalkurvan är +2 %. Det finns en normalkurva som är mätt efter ett medeltal på de barn som föds i Sverige (mittenlinjen i tabellen). På den kurvan finns en spännvidd på +22 % och -22 % som fortfarande är inom normalspannet (ytterlinjerna i tabellen). Och min bäbis ligger ganska precis mitt på med sina + 2 %, än så länge. Symfyndusmåttet är 23 centimeter, också helt på kurvan.

Vad händer nu?

Eftersom allt såg så bra ut, kommer jag att gå på ultraljud i vecka 28, 32, 35 och 36 än så länge för att hålla koll på tillväxten. Inga extra utöver det som är standard i min situation. Det kan ändras framöver om jag till exempel skulle få högre blodtryck eller att något annat dyker upp.

I övrigt börjar mitt järnvärde dala, så det togs en status för det. Det kan bli tal om järninjektioner.

Och så njurarna

I veckan var jag även hos njurspecialisten, och hade lämnat både dygnssamling och blodprov innan. Man tittar alltså på ett dygns samlad urin, för att få en komplett bedömning av njurarnas funktion. Man mäter kreatinin och äggviteutsöndring och en massa andra värden som jag inte satt mig in i. På plats kollar man också blodtryck och vikt.

Glädjande nog verkar det som att mina njurar hanterar graviditeten jättebra! Mitt kreatininvärde var oförändrat medan äggviteutsöndringen hade minskat med en fjärdedel. Inte helt förväntat men jättebra. Blodtrycket var 120/76, jättebra. Så inga förändringar i behandlingen, och dags för nya prover i juni.