Jag är utbildad inom informationsdesign, och började den utbildningen med textdesign. Hur man skriver för olika ändmål, för att texten ska bli läst. En mycket bra utbildning som jag rekommenderar.
Varför valde jag en sådan utbildning? För att jag alltid har varit en språknörd. Har alltid gillat att skriva, och haft lätt för det. Just därför blev utbildningen en större utmaning, att omvärdera sina förmågor är alltid lite jobbigt. Bryta ner och bygga upp. Men i språkintresset finns också vissa drag av språkfascism. Från att ha varit språkpolis har jag blivit mycket mjukare, och tycker att det är viktigare att folk vågar skriva nu för tiden, än hur de gör det.
Men det finns några detaljer som fortfarande väcker språkpolisiära drag hos mig. Och, det gör det därför att budskapet med texten blir grumligt. Jag får svårt att förstå hur jag ska tolka texten, vad jag ska läsa in i den, om jag förväntas reagera eller till och med agera. Jag pratar om skiljetecken. Låt mig citera Jenny Forsberg på Klartext, vars nyhetsbrev jag prenumererar på:
Använd bara flera utropstecken eller frågetecken i rad när du verkligen vill förstärka något. Och använd det hellre för lite än för mycket. Resultatet kan annars bli en text som är svår att ta på allvar. Dessutom passar det inte i alla sammanhang. I en vetenskaplig rapport som ska redovisa ett resultat på ett opartiskt sätt kan det till exempel bli helt fel.
Tre punkter
Ibland ser jag texter där var och varannan mening avslutas med tre punkter. En sådan text blir oklar och svår att ta till sig – det blir mycket information som hänger i luften. Det normala är att en mening avlutas med en enda punkt. Tre punkter använder du när du vill markera:• att du har utelämnat något
• att ett ord eller en mening har avbrutits
• en paus eller tveksamhet, till exempel där läsaren själv får tänka ut fortsättningen.Det är i det sista fallet du bör vara försiktig. En text där läsaren själv förväntas tänka ut slutet på varannan mening är inte en tydlig text. Skriv ut vad du menar istället.
Word, som man säger på svengelska.
Jag skriver ofta … på Twitter, eftersom jag inte får plats med allt :).
Då har man ju ett syfte, och du vet vad du gör, samt varfö rdu gör det. Jag menar de som slentrianskriver eller satt tre punkter i system, istället för en alldeles vanlig punkt.