Magen v 32

Ja, jisses vad fort det känns som att tiden går. Idag är det lördag och imorgon går jag in i vecka 33, så det är verkligen på jänken att klara av det här tvåveckorsintervallet. Tänkte själv att det var en vecka kvar innan det var dags, men så dubbelkollade jag i bloggen.

So here we go, magen vecka 31+6, det vill säga i vecka 32. Fullgången vecka 31 kan man också säga. Och imorgon går jag in i vecka 33, det vill säga 32 veckor och 0 dagar, 32+0. Ja, det är fortfarande lurigt. Magen då, vad kan man säga? Den växer fortfarande, och dess invånare med.

Det börjar bli lite mer kännbart att magen är stor, men jag får ändå säga att jag med tanke på mina omständigheter mår oförskämt bra. Ja, jag har skitjobbig halsbränna så jag sover halvsittandes i sängen. Jag har ju bråck på magmunnarna konstaterade sen tidigare så det är inte bara halsbränna utan magsaften flödar fritt uppåt om jag ligger ner för platt. Förutom vena cava-grejen då, som också blir bättre av att sova mer upprätt.

Fötterna, anklarna, handlederna och fingrarna sväller också, så jag sover med benen i högläge. Ligger som ett V med andra ord, men jag får ändå sova nästan hela nätter vilket är grymt skönt. Stödstrumpor på, vila i högläge varvat med lite rörelse för cirkulationen verkar funka bra på svullnanden, och lagom med vätskeintag. Värmen är lite jobbigare.

Portionerna blir mindre, det finns mindre plats helt enkelt. Men det finns ju så mycket gott att snacksa på nu! Jordgubbar, melon och alla möjliga delikatesser. Gurkplantan blommar på balkongen, det börjar komma små tomatkart också, så det går ingen nöd på mig. Jag har inte foglossning och känner inte av det alls, bara lite förvärkar då och då, och visst jag blir andfådd när jag sitter ner – men jag kan gå och röra mig, om än långsamt. Det är fint!

Medicinskt då

Igår var jag hos barnmorskan på veckans kontroll, jag går ju en gång i veckan nu. Eftersom jag inte tyckt att jag känt några fosterrörelser på morgonen, så körde vi igång med en CTG-kurva. Det kommer att tas en kurva varje vecka nu, som är enligt plan. CTG används oftast vid förlossningen för att övervaka hjärtljudet och värkarna, men på mig vill man följa kurvor från den här veckan fram till förlossningen. Man får ligga 15 minuter till en halvtimme för att det ska registreras en kurva som en läkare analyserar.

Min bebis började med att sparka mot dosan, så både barnmorskan och jag såg det, så tji fick jag för att jag inte känt några fosterrörelser. Sedan sparkade den lite då och då och hade hjärtljud på runt 130-135. Mot slutet fick jag dricka ett glas kallt vatten för att de ville se om bäbisen reagerade och jodå, hjärtljudet gick upp mot 150. Precis som det skulle. Lyckades filma en liten stund där jag låg, så ni kan se hur det ser ut, och höjer ni ljudet kan ni höra min bebis hjärta slå.

Allt såg med andra ord prima ut. Blodtrycket var 130/80, äggviteutsöndringen samma som förut, symfundusmåttet 30 centimeter, och ett halvt kilos viktuppgång sen förra veckan. Totalt har jag alltså gått upp 8,5 kg på 32 veckor, vilket är helt okej och normalt. Jag tror verkligen att det hjälper att vara sjukskriven på halvtid så jag kan fokusera på att ta hand om mig och må bra.

På måndag är det dags för tillväxtultraljud igen, och barnmorskan förberedde mig på att bäbisen vanligtvis har lagt på sig en hel del mellan det förra och det här. Efter TUL är det diabetesrond, så måndagen är späckad. På torsdag är det dags för förlossningsvisning, en privat sådan med min barnmorska på SMVC. Det ska bli spännande. Och lite läskigt. Det känns som att förlossningen närmar sig med stormsteg.