I och med bröllopet igår har frågan om monarkins varande blivit aktuell. Jag har inget emot kungafamiljen personligen, men jag motsätter mig ett förlegat system där en person föds in i ett ämbete.
För mig går det inte ihop med mina värderingar: att alla människor föds lika och är jämlika. Jag anser inte heller att det är ett system som passar i ett demokratiskt, modernt samhälle som strävar mot jämlikhet.
Lena Andersson skriver i sin kolumn i DN om monarkins normerande makt. Det är mycket intressant läsning, välskriven kritik, och med skarpa liknelser sätter hon strålkastarljusen på en del av problemet.
Att avskaffa monarkin är ett måste. Och att göra det med värdighet och i en konstruktiv interrimlösning, har vi skarpa hjärnor som kan klara. Det finns mängder med kloka, välutbildade svenskar som skulle fungera som statsrepresentanter. Kulturvärden som samlingar och byggnader bör bevaras för vår historia. Man kan alltid lösa allt.
Sen går det att plocka poänger genom att prata skattepengar till exempel, men för mig är det i grunden en etisk fråga, som handlar om vilket samhälle vi vill leva i. Vilken människosyn vi har, och vilka strukturer vi vill leva med. Därför är det också glädjande att se att stödet för monarkin har minskat i och med mediebevakningen av bröllopet.
Sen önskar jag Victoria och Daniel all lycka som de individer de är, i sitt fortsatta liv tillsammans.
