Prata om det

Förra veckan tog ett samtal form på twitter, ett samtal som sedan fick hashtaggen #Prataomdet. (Undrar du vad en hashtag är, läs här). Det var Johanna Koljonen som funderade över sina egna erfarenheter av sex i gråzonen, och på den vägen blev det ett samtal som involverade fler och fler. Läs till exempel Sonja Schwarzenberger.

Många av dem var journalister, och det ledde till att de flesta tidningar under den här veckan har skrivit om Prata om det. Det finns nu också en webb, prataomdet.se, och en Facebookgrupp om du vill läsa in dig på det. Tyvärr har det genererat en massa troll, kvinnohatare och konspirationsteoretiker också, men försök se förbi dem.

För det här är viktigt. Det handlar alltså om ett samtal, att vi behöver prata, om sexuella upplevelser som inte är helt okej. Kanske inte direkta, uppenbara, våldtäkter. Men där man går med på något som man inte riktigt vill, som man gör fast man egntligen hade velat säga nej. Kanske sa man nej. Att prata förbi skammen.

Att veta var ens egna gränser går och respektera dem, precis som man ska vara lyhörd och respektera andras gränser. Och det är inte en kvinnofråga, det är en människofråga. Det gäller för män och för kvinnor, oavsett konstellation. Om vi pratar om det och lär oss bli bättre på det, blir det kanske enklare att också tillämpa lagstiftningen.

Men Prata om det har blivit mycket större än så. Det vällde ut berättelser, och ämnet är riktigt brett. Det fanns alldeles uppenbarligen ett stort behov av att prata om det. Läs här vad forskaren säger, och de som kanske tycker att man ska prata om det lite annorlunda.

Jag skulle också kunna prata om det. Men jag har redan pratat om det med andra. Därför vill jag hellre prata om min uppfattning idag än om särskilda händelser och tider i livet. Det jag har kommit fram till är att sex kan användas som ett uttryck för så mycket annat.

Inte för det där sköna, fina, njutningsfulla där det fysiska och ofta även känslomässiga möts. Attraktion, åtrå, och påfallande ofta en del humor. Glädje. Nej, sex kan vara ett sätt att söka bekräftelse, att förtrycka någon, att cementera könsroller, maktroller och andra maktutövanden. Att uppfylla förväntningar. Det spänner från förtryck till vardagssituationer. Att tro att man måste vara på ett sätt, istället för att känna efter.

Att komma bort från sex som ett uttryck för destruktivitet oavsett skala handlade för mig om att lära om mig själv. Att dels inse vad jag tyckte om och varför jag gjorde saker och framförallt om att värdera mig själv högre. Vad jag var värd. I takt med den processen blev mina gränser tydliga. Jag försvarade min kärna till minsta lilla atom, jag kommunicerade med andra ord mina gränser.

Det gör jag fortfarande. Och jag är så obeskrivligt glad för att jag kan det, för att jag vet var jag har mig själv och för att jag tar magkänslan på allvar. Känns det inte bra i kroppen, backar jag. Det gäller för alla situationer, inte bara sexrelaterade.

Jag tror att det kan vara en del av lösningen, för att inte hamna i sådana situationer. Men det är också svårt att komma dit. Vi måste börja redan när barn är små. Att veta sitt värde. Och just därför är det så bra att vi pratar om det. Medvetandegör det.

PS. Kopplingen till Assangeunderöskningen är vag. Just klappjakten på målsägarna var vad som fik Koljonen att börja tänka efter över sex i gråzonen. Det är inte mer än så. Läs gärna FAQ på prataomdet.se.