Semester och minnen

 I skrivandes stund sitter jag med min packning på ett tåg mot Malmö. Min första semestervecka ska tillbringas hos mormor i Ystad. Nu när jag bor i Stockholm är det sällan jag kan ta mig dit så ofta som jag gjorde förr, eftersom det är längre att åka.

Därför känns det skönt att kunna vara där nu och lite längre och ta vara på tiden. Hon blir inte yngre. Även om jag var inbjuden både till Almedalen och till För Johannas skull, prioriterar jag min lilla mormor – och min mamma, för vi är där alla tre tillsammans snart.

Jag kan inte heller minnas en sommar som jag inte vid något tillfälle varit i Ystad. Det finns säkert, men Ystad är min sommarstad. Vinter, höst, vår och påsk också, men framförallt sommarstad. Med sina vita sandstränder, sina rosor och det eviga (nåja, i minnena i alla fall) solskenet.

Café Bäckahästen. Långa dagar på stranden, med saltsträv och solbränd hud, prassliga Allers med sandkorn i bigningen, yoggi jordgubb i små bägare och mormors kalljästa bullar med sanden knastrande mellan tänderna. Getingar. Vass. Havet. Tångdoften. Ta simmärket baddaren i poolen i Nybrostrand. Grillat på altanen med dillkokt nypotatis från Svarte – pantofflor som morfar sa – och jordgubbar till efterrätt.

Åka med morfar till kusinen på landet som har morfars familjegård, klappa kalvar, kossor, hundar, valpar, griskultingar, kattungar, rykta hästar och få rida och lära mig tömköra ponny. Åka till andra släktingar och få rida på världens största galopphäst. Ramla av med huvudet före i en komocka. Fika. Åka med hela familjen till Kiviks marknad. Få höra morfars berättelser om tattarna från när han var liten. Åka med morfar till Sjöbo hästmarknad och den eviga längtan efter en egen häst. 

Äta hopsmälta polkagrisar från det stekheta handskfacket. Gå på stan med mormor. Hämta glassbåtar ur frysen i förrådsrummet med dörren som var klädd i mörkgrönt skinn i källaren. Stå och stryka över knapparna i skinnet. Stryka över mattan i det lilla biblioteket, den antikgröna heltäckningsmattan som blev silverfärgad när man strök åt ena hållet och grön åt det andra.

Pilla in fingrarna mellan morfars stortå och pektå när han låtsades sova middag under tidningen efter lunchen, för att han skulle knipa fast fingrarna och jag och brorsan fick skrikskratta förtjust. Ivrigt tvätta händerna för att få smyga runt i lampaffären, också den i källaren, stryka över alla tyger och fransar och andas in lukten. Leta knappnålar i heltäckningsmattan.

Få prova mormors klänningar, och finast av alla: brudklänningen. Bygga en rutschkana i trappen från vindsvåningen av madrasser och leka sig trött eller tills någon slog sig. Sy en egen liten lampskärm. Råka trampa i morfar trädgårdsland under en lek och få en utskällning jag ännu minns. Åka med morfar till handelsträdgården och lyssna på honom schackra om priserna och plocka plantor så varsamt med sina enorma händer.

Så är det inte nu när jag åker dit. Morfar gick bort för elva år sedan, mormor bor i en lägenhet vid havet och deras gamla hus är helt omgjort. Men det gör liksom inget. Doften av tången, sanden, vattnet och alla minnena är konstanta. De finns i hjärtat. Och varje sommar jag kan vara i Ystad kommer jag att vara det. Mitt sommarystad.