Sprattelbebis

Jag har helt klart en liten sprattelbebis i magen. Det är en väldig fart därinne, framförallt när jag är still. Jag gillar det.

I måndagskväll hade jag svårt att somna, lyckats dra på mig någon rethosta som knappast blir bättre av min täppta näsa som gör att jag måste andas med öppen mun. Jodå, jag är schnygg när jag sover. Hehe. Hur som helst låg jag där och filosoferade mellan hostningarna när jag kände något nytt i magen.

Hade det låtit hade det nog sagt klonk. Det var som ett klickande nästan. Väldigt tydligt på en särskild plats i magen. Strax kom det igen. Och igen, och igen. Medan det rörde sig lite i magen där jag kände det. Hicka?

På tisdag eftermiddag kom det igen. Förutom det vanliga sprattlet alltså, just den där klonk-känslan. Rytmiskt och under en period. Det måste ju vara hicka? Som de får för att öva på andningen från ungefär den här tiden. Kan inte låta bli att skratta lite för mig själv under klonkandet. Det betyder att sprattelbebis sväljer fostervatten som den ska. Skönt!

Bilden? Den är från påsken hos mormor. Praktiskt partytrick!