Bom-digga-bom-digga-bom-digga-bom-digga-bom-bom-bom

I morse var jag hos min barnmorska på specialmödravården, för vanligt rutinbesök. Vi kollade mitt blodtryck, 135/75 vilket är ett rimligt värde för mig och inget att oroas för. Jag ska ligga under 140 med min njurproblematik, och de flesta mornar ligger jag runt 125, men nu tog hon det precis efter ett stick i armen som jag tycker är obehagligt. Blodprovet i sig togs för att kolla min sköldkörtel, och se om vi behöver justera levaxindosen. Och såklart, järnnivåerna.

Vi pratade om hur jag mår, föräldrakurs, tog min vikt (+3 kg hittills totalt), att jag suttit på en bänk bredvid en kvinna med förlossningsvärkar utanför ingången innan de öppnade, och att det är lite omskakande att få födslosmärtan så rätt i ansiktet. Specialmödravården och förlossningen på SÖS har nämligen samma ingång … Men det kanske också är bra tillvänjning?

Vi pratade såklart också om bebisen och att den är livlig. Jag är i v 21+3 idag. Barnmorskan lyssnade på hjärtljuden med en doptone, och jag frågade om jag fick spela in. Eftersom jag vill visa mormor nu i påsk, när vi ses. Vill du också höra bebisen hjärta slå? Kolla på filmen. Stadiga 135 slag i minuten, helt normalt.

Man ser ju också hur jag andas, och den lilla slangen som syns långt upp på min mage är till insulinpumpen. Jag har haft en piercing i naveln från 1996 som jag tog bort 2011, och så kan ärret se ut. Jag har inte två navlar. :)

Blodsockret då?

Jag har haft det ganska struligt med blodsockret och legat lite för högt i mitt tycke. Det är framförallt morgonvärden som spökar, och jag hade en sensor på mig som registrerade blodsockernivån i vävnaden var tredje minut 24 timmar om dygnet i sex dagar för att se hur basaldosen skulle ändras.

På diabetesläkarens inrådan justerade jag basaldoserna över nästan hela dygnet efter sensorn, men jag tycker inte att jag kommit tillräckligt bra än, så i förrgår ökade jag nattbasalen lite ytterligare. Det är lite för tidigt att se utfallet än, men jag gruvade mig lite för dagens HbA1c (långtidsblodsocker) och förberedde mig på att det skulle ha farit åt skogen.

Det är viktigt att ha ett lågt HbA1C under graviditeten. Hittills har mitt värde varit 53 och 51, och idag var det – trots allt bök! – 50 %. Det innebär att jag i snitt har ett blodsockervärde på 5,8 mmol, och så bra har jag inte legat sen jag fick diabetes 1993. Vilket är fantastiskt för mig, och barnmorskan stärkte mig i att det är ett bra HbA1c för just mig, i min graviditet.

Det är så lätt att i olika forum läsa om dem som har 37 % och känna ångest för att jag inte ligger så lågt. Det är också det värsta för diabetikerna som går på sMVC, den mentala pressen att prestera och vara duktig hela tiden, menade barnmorskan. Medan de egentligen inte värderar hur vi anstränger oss, utan ser det som mätvärden för stöd och hjälp. Men som diabetiker ska man ska alltid vara duktig i sin sjukdom, det är typiskt, och med ett barn i magen ökar den press man sätter på sig själv.

Det kändes som att jag fick lite lättare att andas efter att jag fick veta att jag till och med sänkt mitt HbA1C, och mer pepp att fortsätta jobba på med insulinnivåerna. Det är skönt. Nästa träff är om tre veckor, och då är det dags för ultraljudet arteria uterina som mäter motståndet i artärerna som förser livmodern med blod. Mer om det i ett annat inlägg.  Just nu mår jag och bäbisen bra!