Det här med gravidbilder

Rätt tidigt när jag blev gravid frågade Sanna om hon fick fota mig med magen, alltså när den börjat växa. Det tyckte jag var en grym idé och Sanna är en duktig fotograf, så jag tackade gärna ja. När magen väl poppat ut ordentligt planerade vi för en photoshoot, och började göra research på gravidbilder.

Men oj. Vad jag inte kände att jag trivdes med det jag hittade. Mycket svartvitt, mycket naken hud, sidenrosetter runt magen, händer som formar ett hjärta och annat sådant som för mig lätt blir lite klyschigt. Men det värsta var nog det där välsignade, ja nästan frälsta, uttrycket.

Missförstå mig rätt, på sätt och vis är ju en graviditet ett välsignat tillstånd (även om det nog för de flesta inte känns så, särskilt inte i tredje trimestern. Hej svullna ben! Hej andfåddhet! Hej rörelsebegränsning!), och det är inte alltid lätt att bli gravid. Det är en kämpigare väg än man kan ana för väldigt många, och långt ifrån självklart.

Men för mig innebär graviditeten mera lycka och glädje än faktisk välsignelse. Så har jag ju lite svårt för det religiösa också, utträdd ur all form av religiösa samfund som jag är sedan flera år. Jag menar mer: jag ser fram emot att få träffa mitt barn, lära känna det, följa det under uppväxten och för mig är det något ljust och glatt. Parat med ett uns skräckslagenhet över vad f*n jag har gett mig in på. Ansvaret.

Alltså ville jag verkligen inte ha den frälsta blicken eller gesterna på mina bilder. Inte heller trivs jag med att vara naken på bild. Med benäget bistånd från Lo kom vi fram till att utomhus bland vitsippor, i glada färger och med flera vänner, i solskenet borde vi kunna ordna något annat. Så jag drog ihop ett event, och förra söndagen var vi ett gäng som möttes upp för någon slags spontan variant på babyshower på Drottningholm – kombinerat med fotografering.

Hela tjejligan samlad i en Where’s Carnebro Junior-bild. :)

Sanna tycker visserligen att ljuset är lite för skarpt, och jag kan känna att jag borde sminkat mig lite annorlunda och haft något tajtare på mig över magen så att den stuckit ut mer. Men oavsett det – visst blev det fina bilder?

Jag tycker i alla fall att vi uppnådde det som vi hade satt oss för och att det syns i uttrycket: glädje och färg. Nu funderar vi lite på att köra en omgång till med våra nya lärdomar. Dessutom har ju magen växt ytterligare, går in i vecka 30 idag (!).

PS. Tack till alla vännerna som var med för en helt fantastisk dag! <3