Personligt

Allmänbildning

13 november, 2011
Niclas ställde en fråga på Facebook om melodkrysset

De senaste veckorna har mina tankar snurrat runt och ständigt återkommit till det här med allmänbildning. Vad det är, och varför jag tycker att det är både roligt och viktigt att vara allmänbildad. Enligt Nationalencyklopedin och Wikipedia, som i stort har identiska texter, är allmänbildning ”en bred kännedom om allmängiltiga ämnen, till skillnad från specialiserad fackkunskap”.

Jag tror att det var Jan Gradvalls krönika i Dagens Industri som fick det att bränna till i huvudet. Han undrar över vad som händer med bildningsarvet i Sverige, med tanke på hur friskolor monterar ned bibliotek, och inleder krönikan med att franska affärsmän drar lott om vem som måste äta affärlsunch med svenskar. För att svenskar inte kan prata om annat än pengar. Han citerar Tomas Andersson Wij från Twitter, som precis ätit lunch med en fransk bankchef:

”Ingen vill eftersom de bara kan prata pengar, möjligen golf. Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion”.

Gradvall skriver att ”ett bildningsarv är ingen yttre fernissa. Att vara allmänbildad, nyfiken på att lära sig mer även inom områden man inte arbetar med, är en grundläggande del av att vara människa.” Han frågar sig också om vilka affärskontakter man i framtiden kommer att tycka är så spännande som människor att man självmant vill bjuda dem på lunch för att diskutera nya idéer?

Jag utgår från att Gradvall förutsätter att affärskontakterna redan är bra på business och kompetenta i sitt område. Viktigare tycker jag kanske är det han skriver om att bildningsarv inte är en yttre fernissa. Vi diskuterade det här över en lunch en dag hos en av mina uppdragsgivare, egentligen med avstamp i olika inlärningstekniker och skolan. Jag tror att allmänbildning, att kunna lite om mycket, ger en väldigt bra grund för att kunna se en helhetsbild och förstå orsaker, verkan och effekter av olika fenomen och skeenden. Inte bara det, utan även för att kunna förstå olika människor och kommunicera med dem.

Sen har vi den mer underhållande aspekten av allmänbildning. Frågesporter till exempel. Idag såg jag att min vän Niclas Deeped funderade runt Melodikryssets popularitet på Facebook, och märkte att jag tydligen hade en del att säga där. Och att det är kopplat till allmänbildning, i alla fall för min del (återger bara hans fråga och min kommentar, inte alla kommentarer).

Niclas ställde en fråga på Facebook om melodkrysset

Det är verkligen som jag skriver. Jag är nog rätt allmänbildad, särskilt inom vissa områden, och vet ni? Jag tycker om att vara det. Att vara nyfiken på världen och sina medmänniskor är ju givande tycker jag. Berikande. Det är roligt att lära sig mer, även om man skrapar på ytan. Ju mer jag lär mig, desto mer intresserad blir jag. Det mesta hänger ihop på ett eller annat sätt. Jag vill aldrig sluta lära mig, eller våga prova nya saker.

Hur tänker du runt allmänbildning?

Gillade du det här inlägget? Då kanske du också gillar dessa

  • Jonas Strandell 13 november, 2011 at 21:07

    När jag hamnar i sällskap med alltför studentikosa människor så brukar jag ta till ”Jag är bildad, inte utbildad”. Den funkar som ess i alla lägen ;-)

    Och allmänbildning trumfar i alla lägen ändå. Jag skulle alltid välja att sitta och umgås med en allmänbildad än med en insnöad kuf.

  • Anna-Carin 13 november, 2011 at 21:21

    Word.

  • Annika 14 november, 2011 at 16:08

    Håller helt med dig. Älskar också frågesporter (På spåret, Vem vet mest, Svagaste länken, Melodikrysset osv), följer nyheter och gärna dokumentärer. Blir glad när jag lär mig nåt nytt, när jag får aha-upplevelser inom både mina egna intresseområden och helt nya områden. Tror, som du, att det är just nyfikenheten som är nyckeln. Nyfikenhet på livet, människor, skeenden, teknik och mycket mer. Varför blir det så här, varför inte så? Hur tänkte man? För att kunna sätta saker i sammanhang måste man kunna lite om mycket, och ju fler saker man kan något om, desto enklare blir det att lägga till nytt i allmänbildningen – för man har så många krokar att hänga det på.

    Sen kan jag tycka att såna som snöat in sig på något speciellt också är lite spännande, just för att de kan så himla mycket om en grej. Fast det kan ju bli tröttsamt om de bara kan just det, och inte kan vidga sig ens vid en kortare middagskonversation. Då får man hoppas det finns nån annan att prata med…