Att ha fått överta ett värdig gammalt äppelträd har visst varit en mognadsresa. De första åren ville jag bara ha så mycket frukt som möjligt, och kokade massor av mos och åkte och pressade äpplen. Men det tog lång tid att göra mos på små och knorvliga äpplen, även om jag fick många. Det blev också väldigt mycket fallfrukt att hantera.
Så fick jag tipset om att kartgallra i en pomologisk grupp på Facebook. Förrförra året provade jag på en liten del av trädet. Där växte sedan de finaste, största äpplena som var en dröm att göra mos av. Förra året kartgallrade jag allt jag kunde nå, och jisses vilken skillnad. Mängden fallfrukt minskade rejält, men storleken. Kolla på bilden! Det blir kartgallring även i år, kanske kommer jag att vara lite strängare ändå i vad som blir kvar.
