Så var det äntligen dags. Efter två väldigt långa år som inte varit innehållslösa på projekt, eller vad sägs om takomläggning pga läcka – vi vaknade av att det droppade rejält i sovrummet – och fasadbyte med tillhörande måleriarbete. Det sistnämnda ska jag slutföra i sommar. Eller total ombyggnation av förrådsdelen för att stänga igen den för råttorna. Fem råttbon fanns därinne. Bläää.
Men vad är det som tagit två år? Jo, täckningen av trädgårdsland och rabatter. Trädgårdslandet hade såklart första prio att avtäckas på grund av odlingen. Där är sarger byggda, både på sidan och slänten, och täckduk nästan överallt runt och ett nästan färdig risstaket. Det som saknats är mera täckduk, som ju ligger ovanpå andra rabatter. Trädgårdstetris at its finest! Det får också vänta en stund till, för själva odlingslanden växer det för fullt i.
Här beskrev jag min vision. Nu när jag återbesöker den kan jag konstatera att jag hittade ganska många ölandsstenar när jag väl gjorde täckningsjobbet, för de användes som kantsten överallt. De fick jag spetta upp och har sedan lagt för att hålla täckduken på plats. Innan täckningen demonterade vi också fejkbrunnen.
Dags att släpa sten
När jag testade att täcka av en del i våras såg jag att det bara var jord under. Så efter att trädgårdslanden och vårvinterns renovering inomhus blev klara, var det dags att köra igång i juni. Jag kallade in förstärkning, det vill säga pappa. Årets varmaste dag drog vi igång, med ett parasoll för en anings skugga.
När vi hade täckt av var det dags att grepa marken, och sedan kratta ut den. Jämna till, flytta jord, börja räkna ut hur de första stenarna skulle läggas. Prova att lägga, lyfta, flytta tillbaka eller undan jord, jämna till och så vidare i all oändlighet. Vi kom en första rad och en kants mönster vid första tillfället.
Andra tillfället var det jag och nioåringen som hjälptes åt. Tredje tillfället bara jag, precis som fjärde och femte. Och till sist låg alla stenar där de skulle. Men det var verkligen inte utan vare sig svett eller en jädra möda. Ryggen tog stryk så jag fick vänta några dagar mellan varje pass.
Rabatten också
Då var det dags att forma rabatten. Jag använde vattenslangen för att prova former, och när jag hittade en jag trivdes med kantgrävde jag. Flytta jord hit och dit, kratta slätt och jämnt.
Eftersom jag planterar först i höst har jag täckt ytan med gräsklipp. Framförallt för att hålla fröogräs borta, men också lite jordförbättring. Mellan stenarna har jag sått gräs med klöverblandning i, fårsvingel har jag inte fått tag på. Så det blir väl att hålla efter med trimmern.
Nu då?
Ja, nu funderar jag för fullt på vad jag ska ha i rabatten. Planen jag skrev förut har jag ju hunnit ändra mig om såklart. Tror att det blir lite enklare, lite mer mormorsrabatt-stuk. Just nu tänker jag nepeta längs kanterna, sedan en klasblommig lite marktäckande vitrosa ros, som ändå är lite högre än nepetan. Prästkrage och stjärnflocka som utfyllnad. Och så ett rostorn med en vitrosa klätterros och en maffig klematis, i djuplila, purpurlila eller ljusblått. Rosorna ska såklart vara remonterande. Kanske något mer högt eller en färgklick, som trädgårdsriddarsporre, digitalis eller stockros. Ett mer sirligt uttryck ger violruta.
I höst händer det ännu mer
Redan i våras sådde jag gräs på den andra sidan av gången där jag haft byggvaru-upplag och gräset dött. Det krävdes en del vattning, men det har tagit sig fint. Det kliar i fingrarna att täcka av resten av duken längs gången och under äppelträdet, men jag ska försöka hålla igen till augusti/september när äppelskörden är klar och det är mer gynnsamt väder för grässådd.
Det är ju inte som att jag inte har att göra med annat heller. Odlingarna, färdigställa fasadmålningen, gången på gaveln, en bra förrådslösning … jag ska nog hålla mig sysselsatt, haha. Men visst kan man se hur fint det kommer att bli på bilderna?
