Stugan

Vision för en del av trädgården i stugan

Äntligen har jag fått en vision! I vårvintras bytte jag ju ut fönstret i den utskjutande delen på stugan till fönsterdörr – vilket i sig blev en följetong. Jag hade läst byggreglerna fel och fick anmärkning från föreningen att jag måste ansöka om tillstånd från dem och bygglov från staden.

Så det gjorde jag, vilket var ganska omständligt med alla handlingar som behövde skapas, letas efter, kopieras och skickas in i Coronatider. När staden väl behandlade ansökan visade det sig att det inte behövdes bygglov för den förändringen, eftersom koloniområdet ligger utanför detaljplanelagt område. Så jag återkallade min ansökan efter samtal med handläggaren och på rekommendation av densamma.

Men alla turer gjorde att jag pausade de planer som var relaterat till fönstren, ifall jag skulle behöva återställa. Och kanske att även sugen tappades lite. Men nu sitter både fönsterdörren och fönstren där de sitter, till både min och förbipasserandes glädje. Jag har fått så många positiva kommentarer om hur fint det blev från de sistnämnda. Och själv är jag så otroligt nöjd. Det är som att ha trädgården nästan inne i huset.

Dags att bygga trappa

Nu när allt är klart ska jag bygga trappan som ska vara framför fönsterdörren. Beställde allt material innan bygglovsdebaclet, men har inte vågat bygga. Det blir en trappa med två steg i impregnerat trä med fyra vangstycken, två meter lång precis som fönsterdörrarna.

Oljar såklart in de delar som är mot marken, och så småningom kanske jag betsar eller oljar med pigment. Eller målar den ljusgrå som andra detaljer. Tänk att sitta där med sitt frukostte på sommaren och känna solen värma näsan, bina surra och få sällskap av blåmesarna.

Där trappan ska vara har det varit en rabatt, och huset har krypgrund under den utskjutande delen. Till nästa säsong behöver jag köpa en storsäck med grus och gräva undan jorden för att istället fylla på grus. Vill inte ha jord under, och inte heller mot fasaderna eller under trappan.

Visioner

Äntligen kommer jag till min vision. För bara några veckor sen fick jag den äntligen. Jag funkar tydligen så: när jag ska bygga om något får jag först en vision. Jag har inga problem att visualisera allt möjligt, men utan vision ingen inspiration. Och visionerna brukar komma blixtsnabbt.

Avskyr att gå på stylade visningar, jag vill gå på renoveringsobjekt eftersom jag direkt ser vad som kan göras till exempel. Har fått rekommendationen att jag borde jobba med sådant istället eftersom jag har den här förmågan, som inte är allt för vanlig. Men hur gör man för att jobba med och överleva på det?

Hur som helst såg jag äntligen framför mig vad jag vill göra med den här delen av trädgården framför huset. Hurra!

Kirskål och stenläggning

Idag finns en underbar lång gång från grinden till knuten på stugan i röd ölandssten. Den har satt sig lite med tiden, och tidigare ägaren höll den gömd under trasmattor, plastdukar och fejkgräsmatta. Sån där grön ni vet. Men vilken skatt som fanns där under!

Jag vill få tag i mer röd ölandssten och dels lyfta stenarna i gången och lägga om dem så de blir lite mer plana, och dels lägga en större rundel eller halvcirkel som anknyter till gången framför trappan och fönsterdörrarna. Mellan plattorna ska jag så trampgräs eller foggräs som det kallas, fårsvingel är det korrekta namnet.

Kanske även byta ut den stenplatteläggning som finns framför köksfönstren och dörren – men det är ett lite större jobb så vi får se. Sen kan man ha ett litet kaféset där utanför dörrarna och bara njuta. Slippa rensa ogräs i skarvarna och istället ha mjukt gräs som inte växer sig högt emellan.

Idag är det en smal rabatt, en 50-cm rad med stenplattor, sen en kant med röd ölandssten och sedan en stor rabatt ner till gräset som är helt överväxt med kirskål (det frodiga närmast huset på bilden). En dillpion, några höstanemoner, en syrenhortensia och några rosor är det som överlevt. Höstanemonerna har jag grävt upp och planterat om och skänkt bort. Pionen och rosorna ska jag flytta.

Det finns också någon slags fejkbrunn av ölandssten med en kran som inte fungerar. Den vill jag demontera och ta vara på stenen. Sen ska hela området täckas, ända bort till plommonträdet och ner på gräsmattan. I två år, räknar jag med. Dubbla lager markduk och tegelstenar. Innan jag kan göra stenläggning, så ny gräsmatta och skapa rabatt behöver jag döda kirskålen och dess rötter som går en halvmeter ner i jorden. I år har jag klippt ner den för att hindra den från att blomma och sprida sig till grannar. På köpet kan den j*vla såpnejlikan dö också.

Långsiktighet

Man får tänka långsiktigt, helt enkelt. Dela in i små och stora projekt, jobba lite parallellt, och med planer som är på 10 år. En av tioårsplanerna är en liten bäck med damm och pump i slänten nedanför flaggstången. Tror att lösningen är att inte bli nedslagen av att allt inte går att göra på en gång, utan se fram emot alla projekt i sinom tid. Men att täckdöda kirskålen, det startar jag med nu i höst.

Gillar katter och hundar, drömmer om hus på landet med trädgård och natur, passerat 30-strecket. Gillar loppisar, resor, min familj, vackra saker, webben och mitt jobb. Bloggar om det som intresserar mig (och om mig). Skriver en del om hur det är att vara jag, ur aspekten typ-1 diabetiker.

En kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.