Det här inlägget har inte lämnat mig än. Eftersom jag har en drygt fyra månaders bäbis har jag haft anledning att undersöka våra stora klädkedjors utbud av barnkläder och jag blir lika irriterad där. Tjejkläder generellt (och ofta redan på baby-nivå!) är fulla av rosetter, rysch, volanger och i färgskalan rött-lila-rosa. Pojkkläder har tuffa detaljer som bilar och är i murriga färger, gärna svart-grått-blått. Så tråkigt! Dessutom märks det skillnad på passformer redan i den här åldern, där tjejkläder generellt är tajtare. Wtf?!
Jag vill klä min bäbis i mjuka, sköna kläder att leka, röra sig och sova i, i glada färger från hela färgskalan med roliga, rara detaljer, som inte är könskodade. Som jag själv hade på 70-talet. Men det är en utmaning att hitta de kläderna och man får kryssa runt rejält bland butikerna. På nätet och i ekobutikerna är det mycket lättare men då blir det ett annat pris, minst det dubbla på likvärdiga plagg. Och ja, eko är såklart värt det, men som föräldraledig får man hålla i budgeten. Jag köper helt enkelt inte så mycket kläder.
Sammanfattningsvis: Min bäbis är mer bäbis och människa än kön. Jag vill ha form, funktion och glada färger. Samma gäller för leksaker. Inte könsroller. Hur svårt ska det vara?
Bilden är lånad från artikeln jag länkar till
Åh, som jag håller med dig! Att det ska vara så svårt.